BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons

i huvudet på en yogalärare

i huvudet på en yogalärareInspirationworkshopYogalärare

Låt underlaget bära dig och sträck inte på dig! Mitt möte med Alexander teknik

“Andas in, flytta vikten mot hälarna, böj på knäna och rulla upp kota för kota till bergspositionen, Tadasana”. Såhär instruerar jag ganska ofta. Det finns så klart andra instruktioner som alla leder fram till Tadasana.

Vad händer sen när vi står i bergspositionen? Nästa gång du går på en klass tänk lite på hur du själv placerar dig och står i bergspositionen, sen kika runt på de andra yogisarna. Jag slår vad på att flera personer placerar sig och stå kvar i ett rätt så rigid position. Man kanske sträcker på sig, dra skulderbladen bakåt, neråt och ihop så att man kan brösta upp sig. Benen sträcks ut automatiskt, mage sugs in och sätet spänns. Armarna spänns också och hålls utsträckta längs kroppen….andetaget stryps eftersom vi kontraherar “allt” i kroppen….känner du igen dig?

Tadasana såsom vi många gånger placerar oss i. Foto: Hanna Larsen.
Placera fötterna nere mot underlaget, blunda, mjukna i knäna och låt kroppen bara få placera sig som den vill. Foto: Hanna Larsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu överdriver jag förstås och du kanske inte alls beter dig så men flera gör liknande.

Det är för att vi har lärt oss att i bergsposition eller i ett upprätt läge bör vi placera oss i en “korrekt” hållning. Och detta är så pass inrotat i oss att vi placerar oss på det sättet automatiskt. Vi justerar och anpassar alltså vår kroppen utifrån en slags idé om hur man ska stå i (urk!)….

I söndags kväll var jag på en föreläsning som belyste ännu mer vikten att INTE placera kroppen och justera/korrigera kroppen in till en artificiell stående position. Föreläsningen hade Alexander teknik som fokus och hölls av den certifierade Alexanderläraren Marja Bennett.

Marja berättade för oss att Alexander teknik är en metod som går ut på att få oss att bli medvetna om hur vi utför olika rörelser för att sen programmera om hjärnan att göra dessa rörelser på ett enklare sätt.

Foto: Marja Bennett

När vi till exempel står upp, behöver vi enligt Alexander teknik bara låta underlaget bära kroppen snarare än att sträcka ut oss eller forcera oss i en hållning som inte är naturlig. Genom att låta fötterna landa “dit de landar” kan resten av kroppen med lätthet får lov att placera sig ovanför fötterna på ett naturligt sätt.

Marja Bennett som har jobbat med Alexander teknik sen ’99 berättar vidare om hur hon själv kom i kontakt med metoden när hon sökte hjälp mot ont och spänningar i nacken som hon drabbades av under den tiden hon höll på att bli sånglärare. Efter att ha testat sig fram genom alla de metoder och tekniker tillgängliga, fick Marja till slut en bok om Alexander teknik och mötte så småningom en engelsk lärare som var specialiserad i tekniken. När Marja berättade för läraren om alla tekniker hon hade testat för att få bort spänningarna i nacken sa läraren till henne “stop doing so much”. Då gick spänningarna bort och Marja blev till och med Alexanderlärare.

Alltså istället för att korrigera kroppen, handlar Alexander teknik om att bli medveten om hur vi rör oss för att sen lära om kroppen att använda tyngdkraften på ett bättre sätt och genom detta, hitta rörelsestrategier som inte kräver lika mycket jobb och ansträngning.

Foto: Marja Bennett

Marja berättade också för oss om vikten att hålla nacken lång och fri i varje rörelse vi gör.

Testa att sätta dig på en stol och komma sen upp från stolen. Notera vad som händer i din nacke när du gör detta. För många av oss innebär denna rörelse att man förändrar positionen i nacken, i värsta fall även komprimerar nacken. Testa nu att göra om samma förflyttning med en lång nacke hela tiden. Visst blir rörelsen enklare och lättare att utföras?

Vare sig du är intresserad att förändra din Tadasana eller inte, tänker jag att det är viktigt att ta med oss idén om att det alltid finns sätt att låta kroppen röra sig genom rörelsestrategier som inte kostar kroppen lika mycket.

 

Annons
i huvudet på en yogalärareLivias reflektionerYOGA MED LIVIAYogalärare

YOGAINSTRUKTIONER – Visst är det bra med högt tempo men ger du dina deltagare chansen att uppleva det du säger?

Foto: Ann Rosén & Yoga Games

Vi instruerar yoga och anpassar så klart tempot till den typ av klassen vi ger. Vinyasa eller Hatha flow associerar vi oftast till snabbare klasser med högt tempo medan en mjuk Hatha eller en rehab yoga klass innebär oftast ett lugnare tempo.

Olika delar av samma klass innebär också olika tempon och energinivåer. Flödet trappas upp från uppvärmning via solhälsningar till de stående sekvenserna och så vidare, för att sen gradvis bli lugnare igen mot den senare delen av klassen och hela vägen fram till Savasana.

So far, so good. Inga konstigheter eller vad säger du yogalärare?

Men har du tänkt på vad som händer när vi instruerar muntligt? Flesta av oss yogalärare guidar våra yogisar genom en sekvens av rörelser och uppmuntrar deltagarna att koppla dessa rörelser till andetagen. Så vi säger t ex: “andas in, sträck upp armarna och förläng, andas ut och fäll ner från höfterna med rak rygg”.

Men vad betyder våra ord?

ORD är det just det som det verkligen handlar om …….BARA ORD.

För att det är egentligen så att genom våra instruktioner kan vi lärare alltså aldrig skapa känslan som en specifik rörelse eller position förväntas förmedla våra deltagare.

Våra instruktioner är alltså bara en vägledning och hjälper inte våra deltagare att KÄNNA in det som egentligen händer i deras kroppar när de sträcker upp armarna eller fäller ner från höfterna.

Just KÄNSLAN i kroppen måste våra deltagarna själva skapa efter att vi yogalärare har guidat in dem till en viss position.

Och en förutsättning för att deltagarna ska kunna hitta denna känslan är att du yogalärare ge dem TID att göra det.

…. har du tänkt på att, om du yogalärare, bara snabbar på tempot (vilket i och för sig måste ske i t ex vinyasa klasser eller i klasser vars flöden är snabba) när du instruerar, så att direkt efter att du har guidat in dina yogisar till en position, snabbar du på till nästa position med nya instruktioner, hinner de flesta av dina yogisar förmodligen inte att känna in rörelserna i kroppen….

Alltså så här tänker jag:

1. LÄGG IN EN LITEN PAUS efter att du har gett instruktioner till en position så att dina deltagare kan känna in effekterna av positionen.

2. VÅGA SKALA AV information i dina instruktioner! Less is more! Du kan ändå aldrig lära dina yogisar allt under en och samma klass! Välj det viktigaste och det som är relevant för just den klassen! Vad är det du vill förmedla?

3. SAKTA NER TEMPOT! Förklara för de som inte förstår det eller vet om det, att när du gör rörelserna långsammare, engagerar du flera så kallade motoriska enheter – en motorisk enhet är en nervcell med alla de muskelceller som den innerverar!

Med andra ord är ett långsammare flöde i en klass mycket mer effektivt att jobba med för kroppen än en klass med supersnabbt tempo då det kan vara så att det snabba tempot egentligen inte låter dig aktivera kroppen och känna in effekten av alla rörelsesteg på ett bra sätt.

Lycka till!

Foto: Ann Rosén & Yoga Games

 

 

Populärt från Yogaworld.se

i huvudet på en yogalärareInspirationjobba med yogaLivias reflektionerpersonlig utvecklingYoga som livsstil

Tid för egen yogapraktik – det viktigaste för en yogalärare!

Hej! Jag är tillbaka till Stockholm och vardagen, efter fem otroliga dagar av yogaretreat vid det nyrenoverade 1600-talets gård Ram Camonet nära Sitges i Spanien!

Om du har följt mig på Instagram – livia_fitness eller Yoga World nyligen, har du säkert fått en glimt av det fantastiska jag haft förmånen att uppleva under denna period.

Så tacksam!

 

Förutom det häftiga med att bo i ett så anrikt hus med mandelträd och rosmarinbuskar precis utanför, äta spanska hemlagade tre-rätters luncher (och middagar) ute i solen och uppleva närheten till naturen och havet blev det absolut häftigaste på denna resa:

YOGA!

eller min YOGAPRAKTIK som egentligen är ämnet för detta inlägg.

Hur tänker du kring din YOGAPRAKTIK? Har du en daglig praktik eller blir det svårt att hålla denna igång dag efter dag?

Det låter väl självklart att vi som är intresserade i yoga eller till och med undervisar yoga, också praktiserar regelbundet eller hur?

Men handen på hjärtat hinner du yogalärare en daglig praktik? Eller tar dina klasser och resten av livet för mycket tid för att hinna med att regelbundet praktisera din egen yoga?

Låt oss backa bandet lite och funderar på innebörden av yogapraktik.

Det finns ofta mål bakom ens praktik eller hur? Det kan vara så att du vill bli bättre på en viss rörelse/asana så din praktik fokuserar extra mycket på preppande rörelser som har denna slutpose som mål; eller så, vill du, genom en regelbunden praktik främst hålla kroppen frisk och rörlig i största allmänheten; eller så har du andra typer av mål, som att t ex bli mer medveten om hur du andas eller meditera mer för att hitta fokuset och lugnet i vardagen mm mm.

Men vad du än har för mål med din praktik är det helt klart viktigt att försöka göra den lite varje dag. Även om det är brist på tid. Kom till mattan åtminstone några minuter om dagen.

Och praktiken är extraviktigt, tycker jag, om du undervisar yoga. Om du inte känner in rörelserna du undervisar eller de effekterna som dessa sekvenser kan ge på andra yogisar blir det svårt att guida in till dessa rörelser. Det blir som en separation mellan det du lär ut muntligt och hur du egentligen själv praktiserar yoga.

Du behöver “känna in yoga i kroppen”!

Att åka på retreat och praktisera yoga, helst den typen av yoga som du vill praktisera, är ett absolut fantastiskt tillfälle att stanna upp en längre tid, undersöka vad som funkar fysiskt och mentalt i din praktik och också göra en lista på saker som du kan bli bättre på eller utveckla dig i.  Tillsammans med inspiration och återhämtning som kommer på köpet, kan du genom att “isolera dig i några dagar från resten av världen” ge dig möjligheten att utveckla dig i din yoga.

Personligen är jag superboostad och redo att återuppta mina klasser med ny inspiration efter min senaste retreat!

Fotot av vännen Nina Virkkala aka @resilientyoga. Min mentor Robin Tåg som organiserade retreaten och hans hund Perry som kan faktiskt sjunga OM 😉

 

i huvudet på en yogalärarejobba med yogaYogalärare

LEARNING BY DOING….yogalärare våga vara “ute på fältet”!

Det du ser på fotot nedanför, är en otroligt stolt och glad yogalärare som precis har avslutat sin sista kurs för att bli Certifierad 500 timmars yoga lärare, en förutsättning för att, om man vill, också så småningom ansöka om 500 -timmars licensen på Yoga Alliance (500-RYT).

I måndags blev jag det: Certifierad 500-timmars Virya Yoga lärare – en milstolpe i min yogaresa!

Bakom denna utmärkelse finns det åtskilliga kurstimmar tillägnade åt studier av yogaasanas, yogafilosofi, pedagogik mm samt en daglig yogapraktik; vidare många och ännu flera klasser som jag har deltagit i själv eller som jag har assisterat på eller observerat; kunskaper om allt från rehab yoga till vinyasa, praktisk anatomi, sekvensering av klasser, PTyoga mm mm.

Att plugga till yogalärare har nog varit bland det häftigaste jag valt och jag råder alla som går i tankarna om en sådan utbildning, att faktiskt satsa och inte tveka!

Men som med allt vi lär oss, är det först när vi tillämpar de nya kunskaperna eller använder dem praktiskt som vi kan befästa det vi lärt dig. Att gå kurser utan att använda sig av det man lär sig är inte i sig användbart.

Däremot att “utsätta sig” för att hålla i klasser och guida andra genom klara instruktioner, kärlek och omtanke är A och O i din resa till att bli yogalärare. Det är när du håller i klasser och är verkligen ” ute på fältet” det är då du lär dig yrket.

Så tveka inte, blivande yogalärare, att testa att undervisa klasser! Det är minst lika viktigt, om inte viktigare, att kliva in i lärarrollen så fort som möjligt 🙂

i huvudet på en yogalärarejobba med yogaLivias reflektionerYoga som livsstil

Att jobba som yogalärare: en kallelse eller är ett kneg? Du bestämmer, så enkelt är det!

Denna vecka går jag (lyckliga jag!) ett par påbyggnadskurser i Virya yoga på heltid tillsammans med c. 30 andra kunskapstörstande Virya yogalärare. Kurserna är utmärkta tillfällen att under pauser och luncher faktiskt utbyta erfarenheter om hur det är att jobba som yogalärare, just lärare emellan…

…..och under en av dessa pauserna diskuterade jag och ett par kollegor häromdagen hur det egentligen är att jobba som yogalärare.

Hur ska man se på sitt jobb som yogalärare? – är det som vilket jobb som helst eller mer som “en kallelse”?

Ska man ibland ställa upp på uppdrag som inte genererar pengar eftersom man i “ett yogaperspektiv” förväntas ställa upp för andra eller kanske för att “leva som man faktiskt lär” (loving kindness pratar vi en hel del om) eller ska man se till så att varje timme genererar en ersättning?

Den eviga debatten…

Diskussionen kom också att handla om vilket sätt man väljer att jobba på. Ska man t ex välja att hålla mer “populära” klasser (det finns trender även inom yoga!) som genererar många deltagare eller bekymrar sig ifall antalet deltagare på ens klass är för lågt (inte ovanligt att anläggningar och även studio tar bort klasser från sitt schema ifall dessa inte genererar ett lagom stort antal deltagare) eller ska man istället utgår ifrån att vi undervisar den yogan vi tror på för att vi tänker på yoga som en sort verktyg till bättre hälsa, större lugn eller ett sätt att ta hand om sin kropp och sinnen, oberoende på antalet deltagare?

…sen finns också det också de mycket konkreta månadsräkningarna som måste betalas och livet runt omkring yoga att ta hänsyn till. Man måste på något sätt försörja sig…

Så hur ska vi se på vår yogalärarroll och vårt jobb som yogalärare? Var sätta gränser och hur välja att arbeta?

Jag har inget färdigt svar på frågan men är helt övertygad att vi alla måste själva hitta vårt eget svar och sätt att jobba på.

Jag själv jobbar deltid med yoga så ja, jag lever deltid på yoga och är beroende av inkomster från yoga.

Samtidigt är yoga för mig också en sort kallelse och jag tror verkligen på att vi yogalärare och utbildare har ansvar mot hela yoga-community. Det är inte möjligt om du arbetar med yoga att bara ställa upp gratis på uppdrag, men själv känner jag mig mest i fred med mig själv i min roll som yogalärare när jag kan leva upp till det jag berättar om på klasser: kärlek och gemenskap, empati och en viljan att på någon nivå, och om jag kan på något sätt, få andra att må bättre. Kanske lite naivt men jag tror på det.

Att skriva här på Yoga World är ett av mina sätt att serva yoga community.

Och jag känner mig mycket nöjd med det.

Hur tänker du kring detta?

1 2 4
Annons