BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons

Inspiration

i huvudet på en yogalärareInspirationworkshopYogalärare

Låt underlaget bära dig och sträck inte på dig! Mitt möte med Alexander teknik

“Andas in, flytta vikten mot hälarna, böj på knäna och rulla upp kota för kota till bergspositionen, Tadasana”. Såhär instruerar jag ganska ofta. Det finns så klart andra instruktioner som alla leder fram till Tadasana.

Vad händer sen när vi står i bergspositionen? Nästa gång du går på en klass tänk lite på hur du själv placerar dig och står i bergspositionen, sen kika runt på de andra yogisarna. Jag slår vad på att flera personer placerar sig och stå kvar i ett rätt så rigid position. Man kanske sträcker på sig, dra skulderbladen bakåt, neråt och ihop så att man kan brösta upp sig. Benen sträcks ut automatiskt, mage sugs in och sätet spänns. Armarna spänns också och hålls utsträckta längs kroppen….andetaget stryps eftersom vi kontraherar “allt” i kroppen….känner du igen dig?

Tadasana såsom vi många gånger placerar oss i. Foto: Hanna Larsen.
Placera fötterna nere mot underlaget, blunda, mjukna i knäna och låt kroppen bara få placera sig som den vill. Foto: Hanna Larsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu överdriver jag förstås och du kanske inte alls beter dig så men flera gör liknande.

Det är för att vi har lärt oss att i bergsposition eller i ett upprätt läge bör vi placera oss i en “korrekt” hållning. Och detta är så pass inrotat i oss att vi placerar oss på det sättet automatiskt. Vi justerar och anpassar alltså vår kroppen utifrån en slags idé om hur man ska stå i (urk!)….

I söndags kväll var jag på en föreläsning som belyste ännu mer vikten att INTE placera kroppen och justera/korrigera kroppen in till en artificiell stående position. Föreläsningen hade Alexander teknik som fokus och hölls av den certifierade Alexanderläraren Marja Bennett.

Marja berättade för oss att Alexander teknik är en metod som går ut på att få oss att bli medvetna om hur vi utför olika rörelser för att sen programmera om hjärnan att göra dessa rörelser på ett enklare sätt.

Foto: Marja Bennett

När vi till exempel står upp, behöver vi enligt Alexander teknik bara låta underlaget bära kroppen snarare än att sträcka ut oss eller forcera oss i en hållning som inte är naturlig. Genom att låta fötterna landa “dit de landar” kan resten av kroppen med lätthet får lov att placera sig ovanför fötterna på ett naturligt sätt.

Marja Bennett som har jobbat med Alexander teknik sen ’99 berättar vidare om hur hon själv kom i kontakt med metoden när hon sökte hjälp mot ont och spänningar i nacken som hon drabbades av under den tiden hon höll på att bli sånglärare. Efter att ha testat sig fram genom alla de metoder och tekniker tillgängliga, fick Marja till slut en bok om Alexander teknik och mötte så småningom en engelsk lärare som var specialiserad i tekniken. När Marja berättade för läraren om alla tekniker hon hade testat för att få bort spänningarna i nacken sa läraren till henne “stop doing so much”. Då gick spänningarna bort och Marja blev till och med Alexanderlärare.

Alltså istället för att korrigera kroppen, handlar Alexander teknik om att bli medveten om hur vi rör oss för att sen lära om kroppen att använda tyngdkraften på ett bättre sätt och genom detta, hitta rörelsestrategier som inte kräver lika mycket jobb och ansträngning.

Foto: Marja Bennett

Marja berättade också för oss om vikten att hålla nacken lång och fri i varje rörelse vi gör.

Testa att sätta dig på en stol och komma sen upp från stolen. Notera vad som händer i din nacke när du gör detta. För många av oss innebär denna rörelse att man förändrar positionen i nacken, i värsta fall även komprimerar nacken. Testa nu att göra om samma förflyttning med en lång nacke hela tiden. Visst blir rörelsen enklare och lättare att utföras?

Vare sig du är intresserad att förändra din Tadasana eller inte, tänker jag att det är viktigt att ta med oss idén om att det alltid finns sätt att låta kroppen röra sig genom rörelsestrategier som inte kostar kroppen lika mycket.

 

Annons
EmbodimentInspirationworkshopYogaYogaform

Vad innebär det att ha en kropp? Jag har varit på Tara Judelles Embodied Flow Immersion

I onsdags denna vecka klev jag in på fina yogastudion Pranama Yoga vid Skanstull, nyfiken och intresserad som jag är, av allt som har med embodiment att göra och om sambandet mellan body och mind som jag själv har utforskat länge i min yogapraktik.

Jag hade hört mycket bra om Tara Judelle, känd och prisad amerikansk yogalärare som tillsammans med Scott Lyons skapade för några år sen konceptet Embodied Flow.

På grund av jobb, hade jag alltså från början bara kunnat anmäla mig till första delen av Tara Judelles fem dagars intensiva workshop.

Men det jag inte hade en aning om är att jag skulle komma att stanna kvar på workshop….länge eller mycket länge.

Häng med så ska jag försöka återge mina intryck av denna fantastiska workshop som jag inte kommer att glömma bort i första hand!

Sen urminnes tid har människorna ställt sig olika existentiella frågor angående ens roll på jorden. Vi funderar och har funderat länge om varför vi finns och varför vi har en kropp. Däremot som vi vet (även om det tål att upprepas om och om) har självaste utövandet av asanas, som är det som vi idag oftast identifierar med yoga, inte funnits särskilt länge; asanas är alltså relativt nypåhittade. Men att fundera, diskutera och till och med meditera över meningen med livet har människorna gjort sen väldigt länge tillbaka.

Embodied Flow bygger på Tantra yoga vilket också Hatha yoga gör dvs väldigt mycket av den fysiska yoga som vi utövar bygger på Tantra, och Tara berättade lite skämtsamt för oss att Tantra- yogisar var som “besatta” av dessa existentiella frågor och skapade då verktyg för att kunna hantera frågorna. Det är därifrån de skapade och började utöva olika andningsövningar (Pranayama), kriya-tekniker dvs visualiseringar, mantra- sjungandet med mera som ingår i klassiska Tantra yoga.

Här använder vi vattenfyllda ballonger för att beskriva fluiditeten i kroppen

Vägen till Embodied Flow startar egentligen redan för många år sen, under de åren Tara både utövade och undervisade Anusara, en form av yoga som bygger på biomekanik och alignment. Tara lade märke till att det verkade finnas två huvudtyper av deltagare på hennes klasser; dels de som gillade stillheten och meditation och inte ville praktisera rörelse; och dels sådana som bara ville utöva asanas. Tara kom då på att hon ville kunna erbjuda ett koncept där det kunde ges tid till både meditation och kontemplation samt till utövandet av asanas och utifrån dessa tankar skapade hon Embodied Flow.

Som facilitator (Tara använder hellre detta ord än ordet lärare då hon tycker att alla egentligen lär sig av alla) ville Tara kunna erbjuda mer rörelse till de som hellre satt stilla men mer stillhet till de var vana att praktisera fysiskt. Det handlar alltså, säger Tara, att som facilitator, guida deltagare till utveckling även om detta innebär att man måste kliva ut ur sin komfort zon.

Embodied flow bygger på fem principer som alla genomsyrar alla klasser även om en av dessa principer upplever jag personligt som viktigaste, nämligen denna: “the body is the vehicle to awakening” som vi skulle kunna översätta som att kroppen är egna huvudverktyget till att förstå sig själv.

Genom andetaget och rörelse, dans eller genom att känna in asanas (istället för att bry sig om hur positionerna ser ut), har vi först möjligheten att verkligen bosätta oss i våra kroppar och uppnå en större förening mellan kroppen och sinnen. Och genom att förstå mer om oss själva, kan vi också uppnå en större embodiment, som också innefattar hur vi kan förhålla oss till omgivningen och till världen runt omkring oss.

Här testar vi Yielding dvs förmåga att ge och ta från omgivningen med hjälp av potatismjöl och dess egenskaper

Sammanfattningsvis har jag under dessa dagar delat erfarenheter, reflektioner och rörelseglädje med en grupp av fantastiska yogisar och den energin och den kontakt och de relationer som har bildats under de många timmarna tillsammans gör denna workshop i Embodied flow till en alldeles unik erfarenhet, som är nästan för stor för att komma till rätta genom denna berättelse.

Min grupp <3

Mitt råd är att, om du får chansen, också testa Tara Judelle workshop! Och boka gärna alla dagar direkt! <3

Populärt från Yogaworld.se

ÅterhämtningBokrecensionInspiration

…”tänk om det gick att bara vara och inte göra” – jag har läst Ulrica Norbergs nya bok “Återhämtning”

 

“Vårt samhälle formar människor som gör istället för människor som är”.

Med dessa kloka ord inledes Ulrica Norbergs nya bok “Återhämtning” som jag har haft förmånen att läsa under senaste veckorna.

Bakgrunden till denna bok är helt klockren och jag ställer mig helt bakom den. Vi behöver pausa, mer, och oftare!

Precis som Ulricas förord säger, behöver vi mer återhämtning i ett samhälle där allting går superfort, och vi behöver trycka på knappen STOPP mycket oftare än tidigare för att kunna må bra. Och att erkänna att vi behöver sakta tempot, ska, såsom Ulrica skriver – inte betraktas som en svaghet utan snarare som en styrka eftersom återhämtningen leder till påfyllning av energi och däri möjligheten i sig att klara av vardagen mycket bättre.

Boken “Återhämtning” består av 5 långa kapitel som täcker allt som man behöver veta för att komma igång med restorative yoga, den formen av yoga som enligt Ulrica är huvudnyckeln till nedvarvning.

I första kapitlet gör vi en resa tillbaka i tiden och träffar yogamästaren B. K. S. Iyengar som skapade restorative yoga efter att ha observerat hur ensidig och långvarig belastning av vissa yogapositioner kunde ge upphov till skador hos hans elever. Utifrån behovet att hjälpa sig själv och sina skadade elever, började B. K. S. Iyengar experimentera med filtar, snören, tråd, tegelstenar och andra hjälpmedel och landade så småningom i skapandet av restorative yoga.

Här uppe i västvärlden har restorative yoga spridit sig främst tack vare fantastiska yogaläraren Judith Hanson Lasater (om du tittar i arkivet på min blogg är Judiths arbete med restorative nämnt många gånger tidigare i bloggen) som Ulrica också gått klasser och kurser för.

Men i boken “Återhämtning” presenteras ännu en annan typ av restorative yoga – nämligen en restorative yoga som grundar sig på ISHTA yoga som Ulrica är yogamästare i. ISHTA-yoga berättar Ulrica, kännetecknas av att det helt anpassas vid den individen som utövar det och denne/dennas behov.

I en ISHTA- restorative yoga är alltså individen i fokus och metoden använder sig av visualiseringar, pranayama, kriya-tekniker, yoga nidra och essentiella oljor för att skapa balans på alla nivåer, fysiska som mer känslomässiga.

I andra kapitlet kan vi läsa mer om det som händer i kroppen när vi utövar restorative yoga, dvs om vad som händer då vi, genom vila och tid, samt med hjälp av viktlösheten som vi uppnår genom att praktisera med hjälpmedel som block, bolstrar och filtar, faktiskt aktiverar parasympatiska nervsystemet och slappnar av.

Kapitel 3 är en gedigen genomgång av positioner i restorative yoga, illustrerade på ett klart sätt och fotograferade så att man lätt kan se grundplaceringen av hjälpmedel. Det finns också intressant information om olika typer av hjälpmedel, t ex om vilka typer av bolster det finns att få tag i och hur dessa skiljer sig i egenskaper och användningsområden.  Vi får också tips på vilka förberedelser vi kan göra inför en session av restorative yoga.

Slutligen kapitel 4 och 5 innehåller tips om olika avslappningstekniker, meditationer och kriya som är visualiseringar där man kombinerar andningsövningar och mantra för att fokusera och hitta närvaro.

Vid sidan av all matnyttig information om restorative yoga, är denna vackra bok en personlig berättelse, Ulricas egen väg till restorative yoga och till en vardag som numer strävar att innehålla lika mycket paus och återhämtning såsom aktivitet och snabbt tempo.

Om du har haft möjligheten att gå kurs eller klass för Ulrica, kommer du att känna igen Ulricas personliga och inspirerande sätt att berätta och dela med sig av egna erfarenheter och “Återhämtning” blir ett självklart val av bok att skaffa och bläddra i med jämna mellanrum.

PS. Håll utkik för Yoga World sommarnummer och bloggarkollegan Elina Sundströms intervju av Ulrica Norberg!

 

 

i huvudet på en yogalärareInspirationjobba med yogaLivias reflektionerpersonlig utvecklingYoga som livsstil

Tid för egen yogapraktik – det viktigaste för en yogalärare!

Hej! Jag är tillbaka till Stockholm och vardagen, efter fem otroliga dagar av yogaretreat vid det nyrenoverade 1600-talets gård Ram Camonet nära Sitges i Spanien!

Om du har följt mig på Instagram – livia_fitness eller Yoga World nyligen, har du säkert fått en glimt av det fantastiska jag haft förmånen att uppleva under denna period.

Så tacksam!

 

Förutom det häftiga med att bo i ett så anrikt hus med mandelträd och rosmarinbuskar precis utanför, äta spanska hemlagade tre-rätters luncher (och middagar) ute i solen och uppleva närheten till naturen och havet blev det absolut häftigaste på denna resa:

YOGA!

eller min YOGAPRAKTIK som egentligen är ämnet för detta inlägg.

Hur tänker du kring din YOGAPRAKTIK? Har du en daglig praktik eller blir det svårt att hålla denna igång dag efter dag?

Det låter väl självklart att vi som är intresserade i yoga eller till och med undervisar yoga, också praktiserar regelbundet eller hur?

Men handen på hjärtat hinner du yogalärare en daglig praktik? Eller tar dina klasser och resten av livet för mycket tid för att hinna med att regelbundet praktisera din egen yoga?

Låt oss backa bandet lite och funderar på innebörden av yogapraktik.

Det finns ofta mål bakom ens praktik eller hur? Det kan vara så att du vill bli bättre på en viss rörelse/asana så din praktik fokuserar extra mycket på preppande rörelser som har denna slutpose som mål; eller så, vill du, genom en regelbunden praktik främst hålla kroppen frisk och rörlig i största allmänheten; eller så har du andra typer av mål, som att t ex bli mer medveten om hur du andas eller meditera mer för att hitta fokuset och lugnet i vardagen mm mm.

Men vad du än har för mål med din praktik är det helt klart viktigt att försöka göra den lite varje dag. Även om det är brist på tid. Kom till mattan åtminstone några minuter om dagen.

Och praktiken är extraviktigt, tycker jag, om du undervisar yoga. Om du inte känner in rörelserna du undervisar eller de effekterna som dessa sekvenser kan ge på andra yogisar blir det svårt att guida in till dessa rörelser. Det blir som en separation mellan det du lär ut muntligt och hur du egentligen själv praktiserar yoga.

Du behöver “känna in yoga i kroppen”!

Att åka på retreat och praktisera yoga, helst den typen av yoga som du vill praktisera, är ett absolut fantastiskt tillfälle att stanna upp en längre tid, undersöka vad som funkar fysiskt och mentalt i din praktik och också göra en lista på saker som du kan bli bättre på eller utveckla dig i.  Tillsammans med inspiration och återhämtning som kommer på köpet, kan du genom att “isolera dig i några dagar från resten av världen” ge dig möjligheten att utveckla dig i din yoga.

Personligen är jag superboostad och redo att återuppta mina klasser med ny inspiration efter min senaste retreat!

Fotot av vännen Nina Virkkala aka @resilientyoga. Min mentor Robin Tåg som organiserade retreaten och hans hund Perry som kan faktiskt sjunga OM 😉

 

återhämtningInspirationpersonlig utvecklingYoga helgYOGA MED LIVIA

Snart på vägen igen…

Även denna vecka tycks gå i ett och vi har redan kommit fram till lill-lördag. Mycket har jag hunnit med för min del… flera dagars jobb på universitetet, företagets månads bokföring (bleh!), fyra yogaklasser (två kvar imorgon) och också uppstarten av en ny kurs i Virya yoga rehab för Studieförbundet Vuxenskola….

……och så har jag blivit certifierad 500 timmars Virya yogalärare vid Nordiska yoga institutet och uppgraderat till Yoga Alliances 500-RYT titeln! (super stolt är jag!). För att bli detta måste du har gått utbildningar (erkända av Yoga Alliance) för 500 timmar samt ha undervisat ett minimum av 100 timmar. Jag har hunnit samla på ungefär 400 timmar undervisning av älskade klasser <3

Pust! Känner mig rätt trött….men nu har nedräkningen till några dagars yogasemester äntligen börjat och snart är jag i Spanien igen; på fredag lyfter planen tillbaka till Barcelona och vidare till Sitges på yoga retreaten “The Now Experience”. Det blir epic yoga i fem dagar i en sextonhundratals gård bland Garraf Natural Parks kullar.

Det låter magiskt, eller hur? Och jag längtar efter att få träffa flera av mina yogavänner igen!

Lite oklart om jag kommer att rapportera direkt från retreaten men jag kommer definitivt att fotografera och lägga ut på Instagram antingen på Yoga World konto eller mitt eget Instagramkonto @liviafitness

Följ gärna med och häng med på yogaäventyr, strandbesök och vandring i Sitges!

Denna helgen går också återigen YOGA GAMES av stapeln, största  yogafesten i Sverige. Lite ledsen att inte kunna delta faktiskt men hoppas att många av er tar chansen att åka ner till Göteborg!

Foto: Ann Rosén & Yoga Games

Jag minns fortfarande hur häftigt det var att vara del av programmet för Stockholms omgång av YOGA GAMES i år! Så fantastiskt att kunna ge klass där och bli aktiv del av den häftiga yogaweekend som samlar årligen hur många yogisar som helst i landet. Och har du läst att det blir YOGA GAMES även i Malmö snart?

Hoppas så att själv kunna medverka igen!

Här hittar du det ambitiösa programmet för Göteborg!

Och leta gärna på vår Yoga World-monter och säg hej till mina  bloggarkollegor som närvarar!

Vi hörs förhoppningsvis från Spanien nästa gång!

Puss och kram!

Foto: Ann Rosén & Yoga Games <3

 

 

1 2 4
Annons