Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons

Livias reflektioner

i huvudet på en yogalärareLivias reflektionerpassningarYOGA MED LIVIAYogalärare

Yogalärarhack: aktiva vs passiva passningar på yoga….tummen upp till “gentle touch and oral instructions” eller aktiva passningar!

Ämnet är “assisteringar eller passningar”.

Igen, ja….

Det var inte så länge sen jag och flera av mina bloggarkollegor skrev inlägg om just detta ämne i samband med hela debatten kring #metooyoga (klicka här om du missat tidigare inlägg).

Men ämnet “passningar” har flera aspekter än de vi tidigare berörde och det finns mer att lyfta upp. Just häromdagen dök det upp en ny intressant online-artikel [1] framför mina ögon som satt igång ännu flera tankar som jag tänkte jag kunde dela med mig här. Artikeln lyfter upp en fråga som jag tror varje yogalärare har funderat och funderar på med jämna mellanrum.

Varför passar vi på klass?

Artikeln hävdar att vi främst passar för att hjälpa våra deltagare att komma djupare in i positionerna och anser att detta är ytterst gammaldags.

Dels stödjer denna typ av assistering fortfarande idén om att det finns en och samma perfekta form för varje asana eller en perfekt alignment,  även om vi känner till idag att utöver olika rörelseförutsättningar pga vår livsstil, ålder och grad av aktivitet mm, kan våra kroppsdelar variera i form och längd vilket också påverkar hur djupt vi kan röra oss in i olika riktningar.

Vi har olika aktiva rörelseomfång för varje led (vänster och höger sidor i kroppen är också ofta olika…) och rörelse vi vill utföra så vissa kan t ex lättare utföra utåt rotationer i höftlederna, andra har lättare att kliva fram i ett utfall eller förlänga och bredda bröstkorgen framåt i ett utfall om armarna är längre osv.

Passiva assisteringar

Dessutom vet vi idag att om vi hjälper en deltagare på våra klasser att komma djupare in i en position, är det högst sannolikt att deltagaren inte kan upprepa detta på egen hand nästa gång.

Vi kanske har lyckats förklara deltagaren hur den formen/asana brukar se ut men det är en helt annan sak att efteråt kunna ta sig in i denna på egen hand. Det som behövs är en slags omprogrammering av nervsystemet som talar om för just de delarna i kroppen som du t ex behöver använda dig av t ex i en vridning, att det är OK eller safe att utföra denna rotation djupare än den det brukar. Nervsystemet låter dig annars röra dig i samma bekanta rörelseomfång som alltid, och du kanske inte kan komma lika djupt i vridningen som när du får hjälp av en lärare.

Så när vi assisterar genom att justera en deltagare, blir det som en sort passiv typ av hjälp, som funkar för stunden.

Hur kan dina deltagare få hjälp av att “bättra” sina rörelseomfång om de vill det då?

Jag själv är inte förtjust i tanken att mina deltagare på kurser och klasser ska per se behöva inta djupare positioner men jag tycker däremot att det är bra utifrån en hälsoperspektiv att kroppen kan ta sig in i så många vinklar och rörelser som möjligt. En kropp som kan röra sig smidigt är en frisk kropp!

Så om vi vill hjälpa våra deltagare att röra sig på ett smidigare sätt eller få större rörelseomfång behöver vi, om du frågar mig, hellre visa dem till övningar eller rörelser som, om gjorda under en längre tid, hjälper dem att aktivt förbättra deras rörelseomfång.

Aktiva passningar –  hjälp deltagare att styra andning dit det behövs mha muntliga instruktioner och placering av händerna!

Tillbaka till artikel [1] där Katy Krooks alternativa förslag till assisteringar (och jag håller med!) är muntliga instruktioner tillsammans med “Gentle touch” som jag tolkar som alla de assisteringar där vi placerar våra händer på de delarna av kroppen som vi vill att våra deltagare ska uppmärksamma i en position och dit vi vill att deltagare ska rikta andning mot.

Andetag in till en viss del av kropp skapar ofta lättare förutsättningar till smidigare rörelser.

Så till exempel i en sittande vridning, placera händerna mot ryggen och instruera deltagaren att andas in mot dina händer (placerade som t e x i fotot i inlägget) och vid utandningen instruera deltagaren att mjukt visualisera hur hennes/hans andetag hjälper henne/honom något lite djupare in i rotationen.

Om du inte har testat denna typ av assistering, gör det! Av erfarenhet är det fantastiskt att se hur mycket rörelse kroppen faktiskt kan utföra när den slappnar av tack vare ett medveten andetag.

Assisteringar utifrån deltagarens perspektiv

Slutligen en liten men viktig reflektion som jag tycker inte kommer fram i debatten om assistering. Så fort du hör med deltagare på klass om de vill eller inte vill ha beröring-assisteringar, är det min erfarenhet att flesta säger att de vill. Alltså om inte deltagarna har en skada eller har (tyvärr) dålig erfarenhet av att blivit passad, är det det vanligaste av min erfarenhet att deltagarna vill bli kroppsligt assisterade.

Om du inte har praktiserat yoga så mycket kan det faktiskt vara bra att få hjälp att förstå hur formerna på asanas är tänkta att se ut och här tycker jag själv att ett av många sätt att hjälpa till är genom att assistera på det passiva sättet. Men igen förutsättningar att utföra passningar på en drop in klass där du har 20 eller flera yogisar att ta hand om är inte så stora, så där dyker det upp praktiska begränsningar till att enskilda yogisar.

Däremot kan man gå till en PT som har PTyoga (kom till mig! <3) och få hjälp att komma igång med yoga utifrån sina egna förutsättningar.

Också viktig är att komma ihåg att beröringen i sig får oftast folk att må bra. Som en av mina vänner och Viryayogakollegor sa en gång, det finns faktiskt ensamma personer vars enda beröringen är just det de kan få på t ex yogaklasser. Det kanske man inte ens tänker på….<3

Skriv gärna till mig och dela med dig om dina reflektioner kring allt detta 🙂

 

[1] Katy Hooks. https://shutupandyoga.com/why-traditional-yoga-adjustments-should-be-a-thing-of-the-past/

5 augusti, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
i huvudet på en yogalärareInspirationLivias reflektionerMental styrkaMindfulnesspersonlig utvecklingYOGA MED LIVIAYoga som livsstil

Att leva “yogiskt” året runt – är det möjligt?

Hej!

Jag har precis kommit hem från mitt hemland Italien men har ännu några dagar semester här hemma – jag har två hem! – innan mina yogaklasser och kurser – kom gärna och yoga med mig om du är i Stockholm, du hittar mig med fasta klasser och kurser på många olika ställen denna termin, kolla här ! – samt jobbet på universitetet startar igen.

I en av de yogatidningarna som jag köpte i Italien fanns det en artikel som handlade om hur det traditionellt definieras att leva “yogiskt”. Enligt artikeln i den italienska tidningen innebär ett yogiskt levnadssätt ett liv utan ägodelar, där man alltså har gjort sig av det mesta materiellt. Där har vi en av flera definitioner om ett liv som följer yoga.

En annan definition är den där personer associerar yoga och ett yogiskt liv till disciplin och lever gärna enligt uppsatta regler såsom t ex att praktisera alltid vid samma tid varje dag, äta det och inte det, si och så många timmar innan eller efter praktik m m.

Så finns det säkert ännu flera definitioner på vad ett yogiskt levnadssätt är och allt “kokar egentligen ner” till frågan om vad yoga är för var och en av oss.

Då mina föräldrar och syster bor kvar i Italien är det naturligt för mig att åtminstone åka ner dit varje år på sommaren och besöka familjen.

Generellt brukar jag längta tillbaka hem till strukturen och tystnaden i Sverige efter ett snitt av 10 dagar, men i år följde jag en slags inre röst som sa till mig att tillbringa en längre tid i den italienska byn Dolceacqua, där min gammelfarmors hus ligger och dit jag och min syster vistades varje sommar som barn.

Rösten sa: du yogalärare, som “predikar” att lyssna på kroppen och sinnen, kan du inte fatta att du behöver pausa från att titta på klockan och den bokande almanackan? Du behöver träna dig på att “ha tråkigt” en längre tid! Åk ner till gammelfarmors hus, och se om du lyckas “bara vara” under tre veckor!”.

Så jag packade en väska full med böcker (du kan läsa vilka jag har tagit med mig här), bikini och yogamattan och testade att pausa mentalt under alla dessa dagar…och även om jag inte helt lyckats pausa med Instagram (@livia_fitness) …(det kanske någon har märkt ;)) lyckades jag faktiskt bara ägna min dagar åt att äta, simma, sola, klättra i berg och läsa. Och praktisera yoga förstås. Inom rimliga gränser dvs bara så mycket som jag kände för varje dag.

Det kanske är självklart för flera här och ingen konst att “slappa” på detta sätt på semester men jag är en sån som gillar att se nya ställen och aktivera sig både till vardags och på semester så för mig var dessa veckor sannerligen en annorlunda experiment….MEN SÅ VÄLGÖRANDE!

För mig är alltså att leva yogiskt att sträva så mycket som möjligt efter att lyssna på vad kroppen försöker berätta. Det är inte alltid det går, tänker jag, att bara dra ner till Medelhavet rakt upp och ner, men det finns nog andra sätt som funkar efter omständigheterna och som låter en skapa en paus och andas ut.

Jag tänker i alla fall försöka vårda dessa insikter och ta med mig dem när den nya terminen startar. Jag älskar mina jobb och prioriterar dem alltid, dvs jag har en tendens att “köra över” det som kroppen försöker säga mig och prioritera i första handen jobbet.

Nu är mitt mål inför hösten att lyssna mer på det som kroppen kommer att försöka säga till mig, i syftet att behålla samma välmåendes känsla som jag har byggt upp under sommaren.

Det är det som ett yogiskt liv innebär idag för mig. Att lyssna på varje signal i kroppen och sinnen och agera utifrån det.

Vad är ett yogiskt liv för dig?

 

<3

27 juli, 2018 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

återhämtningi huvudet på en yogalärareLivias reflektionerpersonlig utvecklingpoddcastsommarlovYoga - komma igångYOGA MED LIVIAYoga som livsstilYogalärare

Sommartips – lyssna på bra yogapoddcast – några av mina favoriter

Det är snart sommarlov för många av oss (några har kanske redan börjat sin semester?) så ett superbra tillfälle att lyssna mer på musik och poddcasts om de ämnen man gillar.

Jag gillar YOGA!

Så här kommer det ett urval (jag har flera än dessa!) på poddar jag tycker om och lyssnar på, och det är ingen ordning på bäst och minst bra för alla de listade är bra, om du frågar mig!

VARSÅGODA!

* YOGALAND – Paret Jason Crandell och Andrea Ferretti som har arbetat i många år som redaktör för Yoga Journal intervjuar olika yoga- rörelselärare och diskuterar allt mellan himmel och jord om yoga, i bred bemärkelse. Jag hämtar mycket inspiration från det de pratar om.

* J.Brown YOGA TALKS – – lite som ovanstående, fast ibland lite mer provokativt och också mer personligt.

* YOGA 360° Vår Yoga World Vevve Jäderlund och Sara Ström pratar yoga och det är på svenska!!!

* LIBERATED BODY PODCAST – – som tyvärr inte längre spelas in 🙁 men det finns 70 helt fantastiska avsnitt med fantastiska intervjuer 🙂 där Brooke Thomas och hennes gäster avhandlar olika aspekter av yoga, bland annat yogas mer spirituella aspekter.

In och lyssna!

* …och Brooke Thomas är med och spelar numera in BLISS AND GRIT tillsammans med Vanessa Scotto. Om du är intresserad av att förkovra dig i olika aspekter av ämnet Embodiment, lyssna här!

* MINDFUL STRENGTH – – Kathryn Bruni-Youngs podd är för dig som tänker på yoga mer som fysisk styrka och rörlighet.

Och så två poddcasts om meditation och personlig utveckling som jag älskar: 

  • THE HEART WISDOM PODCAST – – Jack Kornfields lugna röst och humör gör buddistisk inspirerade lärdomar tillgängliga för alla. För dig som vill lyssna mer om Loving Kindness.
  • TARA BRACH -. Så bra så att jag inte kan skriva mer. Du måste lyssna!

VAR SÅ GODA OCH DELA GÄRNA MED DIG OM DINA BÄSTA PODDAR! SKRIV TILL MIG! <3

18 juni, 2018 | 2 KOMMENTARER!
AsanasBiomekaniki huvudet på en yogalärareLivias reflektionerRörelseVirya Rehab YogaYoga - komma igångYOGA MED LIVIAYogalärare

Bästa yogapositioner att börja praktisera med – finns de?

Det där inlägget är inspirerat av ett avsnitt av podcasten Yogaland som jag lyssnade på i morse på vägen in till universitetet. I sin konversation med Jason Crandell, berättade Andrea Ferretti, som håller i podcasten, om hur svårt det fortfarande kan vara för henne att inta Vrksasana eller trädets position, en asana som görs ofta även i nybörjarklasser och som betraktas som en av de mindre komplexa balanspositionerna.

Frågan som sen ställdes i podcasten var vilka positioner som kan betraktas som “lätta” att börja praktisera yoga med och är det så att dessa “lättare” positioner fortfarande ändå kan upplevas som svåra av vissa yogisar?

Jag tänker att det första att fundera på är om det ens finns universella lättare positioner som man skulle kunna råda ovana yogisar att börja med.

I min erfarenhet kan alla yogapositioner i princip vara svåra eller jobbiga för någon. Jag tänker att till och med barnens position som anser vara en mjuk och oproblematisk viloposition kan vara svår för vissa deltagare och till och med smärtsam för personer med känsliga knäled eller med en ryggproblematik. På samma sätt kan andra positioner som t ex framåtfällningar, som många av oss upplever som utmanande, vara superlätta för personer med medfödd stor flexibilitet.

Vill du förresten höra mer om stretching, rörlighet och flexibilitet kan du gärna också lyssna på senaste avsnittet av Vevve och Saras podcast Yoga 360°.

Alltså: olika kroppars anatomi och olika grundförutsättningar till rörelser innebär olika lätt eller svårt för olika positioner.

Man kan också fundera vidare på vilka asanor eller vilka rörelseförflyttningar man som yogalärare kan välja att lägga till, i en klass som riktas till mer ovana yogisar.  Om jag går igen till mina egna erfarenheter både som deltagare på andras klasser och som yogalärare är det inte ovanligt att klasserna inleds med någon variant av solhälsning. En solhälsning är en sekvens som innehåller de alla viktigaste rörelserna som våra leder kan göra, vilket innebär att vi, genom solhälsningarna, lätt kan värma upp hela kroppen.

Men om du tänker på hur en solhälsning är uppbyggd och reflekterar över dess många olika positioner inklusive Utthita Uttanasana, utfall, Chaturanga dandasana (djup planka), kobra (Bhujangasana)/uppåtgående hunden (Urdhva mukha svanasana) och nedåtgående hunden (Adho mukha svanasana), kanske kommer du också fram till slutsatsen att dessa positioner kan vara svåra eller utmanande på ett eller annat sätt. Jag skulle vilja påstå att vi alla kämpar lite med både det ena och det andra. Vissa av oss behöver jobba upp axelstyrka, andra behöver förbättra rörligheten i ryggen mm mm.

Det jag själv brukar göra på mina Hatha basic klasser är att låta solhälsningar tar lite mer tid. Jag går lite motström och istället för att tänka snabbt tempo i uppvärmningssyfte, låter jag mina mer ovana deltagare flöda mer kontrollerat och långsammare åtminstone under de första solhälsningarna, så att de ska kunna förstå rörelserna och dess biomekanik.

Ett annat sätt är att använda block och andra propps och förenkla solhälsningarnas olika positioner till en början för att sen gå vidare till “vanliga” solhälsningar enligt progressions princip. När jag håller klasser i Virya Yoga Rehab ser solhälsningarna således lite annorlunda ut och i det senaste numret av Yoga World kan du se mig visa en Rehab Solhälsning B. Kolla gärna hur solhälsningen ser ut! Till hösten kommer jag att erbjuda klasser och workshops i Virya Yoga Rehab och här kommer du att kunna se var och när 🙂

Så sammanfattningsvis:

  • vi har olika kroppar med olika fysiska förutsättningar så en position som de flesta betraktas som lätt behöver inte vara detsamma för dig! Praktisera och utgå från din nivå utan att bry dig om vad andra tycker!
  • de positionerna som oftast ingår på kom-igång-klasser behöver inte vara “lätta” för alla, men du kan alltid bryta ner rörelserna till enklare och mindre.
  • Var inte rädd att sakta tempot och ägna tid åt tekniken!
EmbodimentLivias reflektionerMental styrkaMindfulnessYoga som livsstil

Nedräkningen till sommarlovet har börjat. Skapa vardagsmindfulness och minska stress

De senaste veckorna har jag nog tagit upp ett och samma tema på i princip alla mina klasser….det handlar om att sakta ner och stressa av…

Vart jag än vänder mig ser jag människor (och jag är en av dem) som stressar ihjäl sig för att avsluta saker innan sommarlovet. Det märks på alla arbetsplatserna, vid samtal med mina yogisar och det märks när man träffar på bekanta och vänner. På frågan “hur mår du?” svaras det: “bra men jag har hemskt mycket att göra”; “vore roligt att ses men jag hinner inte nu”. Med mera, med mera.

Kärt barn har många namn. Det stavas STRESS. Och innan sommaren (och innan jul) tycks det vara ännu lite värre med detta.

Och visst är det lite konstigt att vi förväntas snart sakta ner inför sommarpausen men ju närmare vi kommer dessa efterlängtade semesterveckor, och desto mer ökar tempot på jobbet och hemma. Stressen ökar….

I  “The practical neuroscience of Buddha’s brain av Rick Hanson – en mycket bra bok som har hållit mig sällskap de senaste månaderna, hittade jag tips på hur man kan skapa medveten närvaro i vardagen, och här nedan ser du min fria översättning av dessa tips.

Kolla gärna och se om något av detta kan vara användbart för dig. Vissa av de listade saker är så väldigt självklara MEN värda att påminna sig själv just nu när vi bara kör på, i väntan på sommarlovet….

 

1 2