Livia Wanntorp
Yoga World

personlig utveckling

Cirkus cirkörDansInspirationkvinnlig kraftpersonlig utveckling

Togetherness, kvinnlig kraft och mod – min Epifónima vid Dansens hus


Foto: Klara G.

Vad blir det när sju fantastiska unga kvinnliga cirkusakrobater från hela världen uppträder och tillsammans skapar två timmars magi på en stilren scen, i takt av specialkomponerad musik? Det blir ett konstprojekt som står för gemenskap, mångfald och kvinnlig kraft.

Ikväll var det Stockholms premiär av Epifónima vid Dansens hus.

Jag minns att jag redan från första början av föreställningen hann tänka ord som teambildning, kvinnlig kraft, samarbete men också mod och energi. Cirkus Cirkörs häftiga föreställning Epifónima är ett riktigt konstprojekt som är framtänkt och uppsatt av tjejer; en föreställning med bestämda målet att lyfta upp kvinnor och kvinnors arbete som trots att vi är i 2018 inte ännu värdesätts lika mycket som mäns arbete, inte ens i Sverige. Men också en föreställning som fokuserar på de insatser som kvinnor gjort sen urminnes tid, samma kvinnor vars röster fortfarande inte får höras överallt i världen.

Både föreställningens namn Epifónima,  som betyder utrop på grekiska och föreställningens broschyr med texten “Ingen jäkla tysssstnad!” innehåller ett klart budskap som nyskapande Tilde Björfors och hennes team på Cirkus Cirkör har velat sprida med denna produktion (och som även framgår i Tilde Björfors tidigare produktioner). Det är dags att kvinnor agerar, kommer ut på ytan, står för vad de tycker och protesterar.

Själva Tilde Björfors skriver hur det har varit kvinnor som har burit ansvar sen urminnes tid samtidigt som det inte ens har gått hundra år sen kvinnor fick rösträtten i Sverige.

Maryam Barari

Och för att belysa allt detta har man då valt att genom den prima akrobatiken som bara Cirkus Cirkör kan bjuda på, gestalta en serie av kvinnliga förebilder, som på ett eller annat sätt har alla banat vägen för (oss) dagens kvinnor och verkat för en gynnsam miljö för kommande förändringar som förhoppningsvis ska leda till att kvinnors insatser blir ännu mer erkända.

Vid sidan av “handlingen” för föreställning med sitt klara budskap, framgår också tydligt hur Cirkus Cirkörs artister har arbetat när de har satt ihop Epifónima. Föreställningen utmärker sig således av ett stort samarbete mellan artisterna och det finns nästan inte en enda scen i föreställningen där bara en av dessa artister uppträder solo utan artisterna uppträder alltid tillsammans, antingen ihop eller vid sidan om och när det är bara få av dem som uppträder, finns de andra akrobaterna runt dem och hjälper till, samt stöttar genom rörelse eller sång. Begreppen togetherness och teambildning får en mening i Epifónima. Och detta kulmineras i ett av slutnumrer där tre av de duktiga luftakrobaterna svingar sig i luften genom att steg för steg hjälpa varandra. Epifónima är helt enkelt kvinnlig styrka och gemenskap i ett koncentrat!

Maryam Barari.

Hemkommen nu sen ett tag men i mitt huvud ekar fortfarande föreställningens signumsången “Home” av norska Rebekka Karijord, som skrivit musiken till Epifónima.

Epifónima är en föreställning som berör och måste bara ses! Tack finaste Cirkus Cirkör för att jag fick komma och påminna mig själv på hur mycket vi tjejer egentligen kan!<3

Maryam Barari.
1 december, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
acceptansi huvudet på en yogalärarepersonlig utvecklingtacksamhetYOGA MED LIVIA

Tacksamhet – tre sätt att praktisera tacksamhet till vardags

Tacksamhet: det händer att vi yogalärare pratar om det på klass och vi själva använder vår praktik för att påminna oss om att vara tacksamma.

Och att påminna sig om tacksamhet och visa det för andra är enligt Dr Juliana Breines, disputerad psykolog vid Berkeley universitet   kopplats till minskad risk för depression och ökad motståndskraft mot stress. Så vi skulle alla må bättre om vi kunde vara lite  mer tacksamma. Problemet är det att är svårt att vara tacksam, när vi inte mår bra eller när är tufft i livet. Det år då det negativa tar liksom över. Men det finns sätt eller tekniker som kan hjälpa oss att göra tacksamheten mer till en vana. Här kommer det tre förslag om hur du kan praktisera tacksamhet till vardags.

”Count your blessings”

Alla dagar, även de som upplevs som riktigt svarta innehåller alltid något eller några saker som är bra, det gäller bara att se dem. Denna metod går ut på att ägna några minuter om dagen att lista upp åtminstone tre saker, små som stora, som har varit bra den dagen. Vissa skriver till och med journal om detta, men själv tänker jag alltid på minst tre saker att vara tacksam för innan jag somnar. Metoden hjälper oss att minnas och uppskatta mer det fina som vi har varit med om under dagen.

”Mental Subtraction”

Denna tacksamhetsteknik är lite tuffare än den förra och bygger på principen att “du vet inte vad du har, förrän det är borta”. Man föreställer sig alltså att man inte har de saker man har, för att uppskatta dessa mer. Metoden ska motverka vår tendens att ta positiva saker för givna och hjälper oss att påminna oss om hur lyckligt lottade vi är.

  Säg ”Tack!”

Forskningen har visat att, att tacka personer som vi har mycket att tacka för gör tacksamheten och medvetenheten om hur bra vi egentligen har det, till ännu större och starkare.

 

Hur påminner du dig om att vara tacksam?

 

 

30 november, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

andetagåterhämtningbasic trustEmbodimentHälsaInspirationLivias reflektionerpersonlig utvecklingRetreatViryayoga

Tiden är nu, ta hand om dig själv! – Yogaretreaten på Menorca

Har du någon gång fått intryck att folk som inte brukar praktisera yoga inte förstår varför du praktiserar yoga? Jag har det flera gånger, och tror att yogisar ibland kan uppfattas som själv-centrerade av den icke-yogapraktiserande omgivningen.

Tänk efter…vi går iväg ensamma till vår matta en stund per dag. Mattan vi utövar yoga på är vår comfort zone och den platsen där vi på egen hand kan utforska hur egna kroppen och sinnet uppfattar rörelse och stillhet. Även om du går på yogaklasser praktiserar du oftast på egen hand.

Så ja, yoga kan uppfattas som en rätt så ego-centrerat och individualistiskt utövande….

Men är det verkligen så? Och hur viktig är din praktik på yogamattan och de insikter och den fysiska och spirituella återhämtningen som du får genom din praktik?

Enligt författaren Matt Kahn behöver och förtjänar alla människor mer kärlek i sina liv och ett av de bästa sätten att älska andra är genom att faktiskt börja älska sig själv mer; att ta hand om sig själv, så att du lättare kan ta hand om andra och också lättare relatera dig till andra människor runt omkring.

Och bland de bästa sätten jag känner till att ta hand om sig själv och ge både kroppen och själen chansen att återhämta sig är genom att åka på yogaretreat tillsammans med liksinnade yogavänner.

Så förra söndagen bar det i väg till lilla ön Menorca vid Balealerna för att tillsammans med en trevlig grupp av yogisar delta vid min mentor Robin Tågs viryayogaretreat med titeln “The language of the Body and the Earth”.

Ni som följer mig på Instagram (@livia_fitness) har säkert läst om och sett i bild allt häftigt som jag har upplevt under mina senaste sju fantastiska dagar i Spanien men låt mig lyfta upp de aspekterna av retreaten som hänger ihop med detta att ta hand om sig själv.

Under en retreat utövar du yoga på morgonen och på kvällen och det är där på mattan du möter dig själv varje dag och reflekterar kring saker som du kanske inte funderar lika mycket på till vardags.

Denna retreat har gått i Embodiment tecken och under veckan har vi utforskat begrepp som t ex Basic trust (som jag har tidigare skrivit inlägg om här) och strävat efter att komma närmare oss själva med hjälp av långa somatiska meditationer, sjungande av mantra tillsammans, ljudet och vibrationerna av trumman och genom en typ av fysisk yoga där förflyttningar till och från positioner är i centrum snarare än självaste slutpositionerna. Vi har också hjälps åt och assisterat varandra genom att jobba två och två eller tre och tre.

Yoga (fysisk yoga menar jag här) kan visst också vara team-bildande, bara man gör det till det…

Son Triay Nou där vi bodde och praktiserade vid är ett unikt 1700-talets hus i engelsk stil vars möbler och husgeråd är fortfarande de ursprungliga. Huset omges av en stor gård med kor, och får som strosade och betade precis utanför vår shala.

På en retreat tar du inte bara hand om dig själv genom yoga, utan också genom att aktivt vila dig; på dagarna vandrade vi genom Menorcas vackra tallskogar och tog oss in till Medelhavet där vattnet fortfarande var fantastiskt varmt. Skogsvandringar, doften av tallbarr och närheten till naturen ger i sig en unik stillhet och återhämtning i själen.

Foto: Robin Tåg.

Och så samlades gruppen också vid matbordet varje dag, för att alla tillsammans äta fantastisk mat lagad med hjälp av de bästa råvarorna som jag har smakat på, på länge. Gården odlade nämligen en massa olika grönsaker och frukt som tomater, auberginer och squash samt jättesöta honungs- och vattenmeloner. Äggen var direktplockade från gårdens hönshus och all mat var kärleksfullt lagad av den familjen som tog hand om Son Triay.

Jag kom hem igår eftermiddag och började arbeta i morse både på universitetet och med mina älskade yogaklasser och de som träffade mig idag såg en stor skillnad från den Livia som åkte utomlands för en vecka sen. En avslappnad, lugn och glad Livia som efter de fina dagarna med yoga på lilla ön vid Balearerna. känner sig utvilad och “empowered” av alla reflektioner och den fysiska aktiviteten som retreaten har bjudit på.

Min fina yogaretreat på Menorca avslutades med ett otroligt lämpligt citat om self-love.

Författaren Matt Kahn skrev såhär om “The four foundations of self-love”: When we are well-rested, rooted in spaciousness, aligned with breath and at peace with time- we are able to be the most honorable sacred partners to ourselves. And as our inner sacred partnership blossoms, we are able to illuminate the light in others, instead of triggering their ego at every turn”.

Det handlar om att ta hand om sig själv och älska sig själv så att man kan vara “en bättre jag” för sig själv och för sin omgivning.

Att åka på en yogaretreat är en fantastisk chans till self-love.

Tack till Robin Tåg för så de många fina upplevelser och insikter under retreaten <3

 

 

2 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
i huvudet på en yogalärareInspirationModOkategoriseradepersonlig utveckling

Modet att våga kommer genom Yoga

Vännen Tres som hjälpte mig in i svåra positioner under kursen här på bilden med mig <3 Vännen Elin tog kortet <3

 

Det finns så många bra saker, om du frågar mig, som den som praktiserar yoga faktiskt kan få med sig genom yoga; rent fysiskt blir vi smidigare i rörelser, får större möjlighet till en aktiv rörlighet i lederna och lär nervsystemet att det är tryggt att röra resten av kroppen i alla möjliga vinklar och positioner vilket skapar större beredskap vid eventuella skador och krämpor.

Och sen mår vi bra av att lära oss att andas mer effektivt och också ibland kunna andas in djupare och längre. Sist och inte minst skapar yoga en möjlighet till mer mental typ av återhämtning genom meditation och stillhet.

Men under veckan har jag personligen bekantat mig med ytterligare en effekt av yoga som jag inte tidigare hade upplevt lika mycket.

Yoga som ett sätt att våga mer och ett sätt att bli modigare.

Det var en avancerad yogalärarutbildning kallad Virya Explore som erbjöd en otrolig möjlighet för mig och mina kamrater att utforska våra egna gränser, både fysiska och mentala. Kursens namn Explore syftade till utforskandet av asanas och rörelser och deras modifikationer med hjälp av props som block, band, bolstrar och filtar men också med hjälp av vägg och stol som hjälpmedel med inspiration från lyengar yoga. Och i det stora materialet som vi fick praktisera på, fanns det nämligen även positioner som såg först nästan omöjliga för mig för att ens vilja testa dem.

Men så vet man också att det många gånger är nervsystemet och vår hjärna som stoppar oss från att ens försöka….och det är här som yoga kommer in som ett ypperligt tillfälle att kliva ut sin bekvämlighets zon och utmana sig själv. Ibland upptäcker man att det verkligen finns begränsningar som är mer fysiska och svåra att komma runt. Då backar man bandet och gör en annan position istället.

Men ibland sitter motståndet verkligen bara i huvudet på en…..så jag inleder nu en välförtjänt helg med känslan av vara tre gånger modigare än vad jag var i söndags och du kan tydligen se från bilden hur stolt jag kände mig över att klarat “det ömöjliga”.

Och det är YOGA igen som jag har att tacka för!

Så tacksam att yoga kom in i mitt liv <3

 

21 september, 2018 | 2 KOMMENTARER!
acceptansbasic trustEmbodimentfilosofiska temati huvudet på en yogalärareInspirationLivias reflektionerpersonlig utvecklingYoga som livsstil

Släpp taget och lita på att det kommer att bli bra – vad är basic trust?

 

Har du någonsin kämpat och kämpat för att få ett viktigt uppdrag i hamn?….och misslyckat i alla fall? Det har jag och jag tror jag kan lugnt skriva att det har hänt oss alla minst en gång i livet.

Och misslyckat är ordet för att beskriva minst en av de många mänskliga känslor som en sån flopp kan innebära. För handen på hjärtat, den första reaktionen när någonting som vi jobbat hårt för, inte har gått som vi ville. är inte alltid direkt att acceptera och vara nöjd efter situationen utan vi (är det bara jag?) ältar och surar….och känner misslyckandet och ibland av rent av orättvisan över situationen.

I senaste avsnittet av favoritpodden Bliss & Grit (har du lyssnat på den någon gång?) diskuteras begreppet Basic trust som enligt de som förespråkar det, handlar det om att i samma ögonblick som vi försöker uppnå något särskilt mål eller jobba för att något ska bli på ett särskilt sätt, dissocieras vi oss från nuet och från idén om att livet kommer att egentligen ta den riktning som livet vill, hur vi än försöker påverka dess riktning. Vår känsla att vara individer eller idén om att vi kan forma vårt liv som vi vill, ses alltså som bara skenbara då vi i själva verket är en del av någon mycket större som sker ändå.

Jag som gammal naturvetare där evidensbaserade fakta är de enda som räknas 😉 känner mig rätt så utanför min confort zone i denna diskussion…samtidigt tänker jag, biolog som jag är, att vi är på riktigt en del av något större dvs naturen. Faktiskt rent biologiskt härstammar våra celler och de delar i cellerna som sköter andningsprocessen, från bakterier (cyanobakterier för att vara noga…) så rent tekniskt är vi inte ens apor utan bakterier….

Om jag tänker om att jag är en del av naturen, kan även jag, hitta kontaktytor till idén om basic trust, en tanke som dessutom förser oss lite med lite tröst och acceptans när saker inte går som vi vill, och med en känsla att allting kommer att blir bra vad som än händer.

Nu dags att tillämpa allt detta på yogamattan och senare idag kommer vi att använda basic trust som klassernas filosofiska temat. Namaste. <3

 

12 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 4

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.