Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Livia Wanntorp
Yoga World

Stabilitet

AsanasFunktionell kroppHöfterHöftöppnareInspirationPraktisk anatomiRörelseomfångStabilitetYOGA MED LIVIA

Yoga för starka, stabila och aktiva höfter!

 

…de är fysiskt centralplacerade i kroppen och de behöver vara starka och stabila bland annat därför att de sköter alla de rörelser som våra ben gör. Det är således därifrån kraften till en frisk gång, löpning, hopp mm kommer: det är HÖFTERNA vi pratar om!

I sin bok “Your Body, Your Yoga” ägnar Bernie Clarks hela 52 sidor åt just ämnet höfter och jag själv har under senaste två åren gått på åtminstone fem olika workshops där varje yogalärare presenterade sina egna bästa tips på hur man kan tänka kring yoga och höfterna….det är inte lätt, ska jag säga direkt, att sammanfatta allt det jag skulle vilja ta upp i ett blogginlägg….men låt mig ändå försöka återge några viktiga stolp-punkter här, vi tar det från början… 🙂

VAD MENAS MED HÖFTLEDER OCH HÖFTER?

Höftleden är den led som sköter hur toppen av lårbenen -lårbenshuvudet – rör sig in i den delen av bäckenet som heter höftledsgropen och rent ontogenetiskt utvecklas benen ifrån bäckenet.

När vi pratar om “höfter” menar vi ofta de områden runt höftlederna som innefattar främst:

  • Bäckenet – med korsryggen (sacrum) och höftbenen (coxa) – eller som det heter på latin “pelvis pelvis”, ett namn som betyder skål och syftar förmodligen på formen av bäckenet.

SAMT

  • Lårbenet (O. femur) som är ett av de längsta och starkaste benen i kroppen.

Höftlederna är kulleder dvs den typen av led som ska kunna göra “en massa olika rörelser” dvs röra sig framåt (flexion), bakåt (extension), lyfta åt sida (abduktion) och inåt (adduktion) samt rotera ut och in.

HÖFTERNA: RÖRELSEOMFÅNG OCH ANATOMI VARIERAR!

Tänk på positionen Duvan – eka pada raja kapotasana som är en rätt så skarp och svår position, om du frågar mig, som ändå figurerar oftast i yogaklasser (oklart varför…). Om du tittar snabbt upp på dina yogavänner innan du själv intar positionen under en klass, kan du lätt konstatera att i princip nästan varenda yogi i klassen håller positionen på lite olika sätt trots att vi lärare ger samma grundinstruktioner till alla. Hur är detta möjligt? Samma sak för t ex triangel position – Trigonasana. Hur många varianter av denna kan du se i en klass? Det kan förstås vara så att någon deltagare som är ny på yoga inte vet hur dessa positioner ser ut och därför ser dessa deltagarens varianter av positionerna lite avvikande ut …. eller så är det frågan om annat…

Om vi redan visste att vi alla har olika grundförutsättningar till rörelse och olika rörelseomfång (range of motions) vet vi nuförtiden dessutom om att det inte bara handlar om variationen i rörelseomfång men att det också förekommer relativt stor variation i formen och strukturen hos alla de skelettdelar som ingår i begreppet höft. Här nedan får du två exempel på delar av kroppen som kan skilja från person och person. Inte nog med det kan vår högra sidan var på ett sätt och vår vänstra sida på ett annat….

BÄCKENET: det finns en variation i formen på bäckenet, inte bara en generell variation kopplad till biologi, mellan det kvinnliga och manliga bäckenet men också verkligen en variation i formen på de delar som bäckenet består av. Härmed också lättare eller svårare att t ex tippa bäckenet framåt vs bakåt.

Nästa gång du gör “katten och kon” vid t ex alla fyra, kika lite snabbt mot en spegel och kolla vilken tendens du har, att lättare tippa bäckenet framåt eller bakåt eller så kanske du har lika lätt/svårt för både rörelser. Men om du hittar en skillnad hos dig även fast du har praktiserat i många år, kan det just vara så att anatomin i just ditt bäcken sätter stopp för en längre rörelseomfång. Och det är ganska skönt, tycker jag, att om så, få en förklaring till varför ena rörelsesteget ter sig svårare.

FEMUR: vinkel mellan lårbens axel och lårbenshuvud kan också variera från person till person beroende på ens ålder, vilken etnisk bakgrund man har och hur mycket man har rört sig som barn. Ju större denna vinkel är och ju lättare det blir att abducera (benen isär) i vissa yoga positioner t ex i en Trigonasana.

Av alla de rörelser som sker i höftleden är det enligt Bernie Clark (2016) extension den enda som tycks försämras med ålder. Ju mindre höftleds extension vi har i duvan desto mer kompenserar vi positionen med ländryggen. Genom att jobba aktivt i duvan som i detta foto, stärker jag höfter istället att försätta dem i en passiv rörelse. Läs nedan för mer om detta.

VAD BETYDER DETTA NÄR VI PRAKTISERAR YOGA? TIPS TILL ANDRA YOGALÄRARE

För mig är allt detta ännu ett klart bevis på att det är ju yoga som vi måste anpassa till våra kroppar och inte tvärt om. Det är väl bara att konstatera att vi ser olika ut rent biologiskt och anatomiskt så det är bara befängt att sträva efter t ex en perfekt Trigonasana (eller annan position) som passar alla…

Mitt tips till andra yogalärare är att, som jag, faktiskt hålla detta färskt i huvudet i alla klasser vi ger. Om någon deltagare t ex tar sig bättre in i en position via en annan ingång som inte är den klassiska eller om man behöver placera en fot i en liten annorlunda vinkel för att en position ska upplevas bättre är det bara att vara glad att deltagaren har löst det på sitt sätt. Att fortsätta korrigera bara för att sträva efter en estetisk variation av positionerna är liksom inte särskilt funktionellt och om du frågar mig, rätt så passe´….

Ja tycker också att istället för att försöka komma längre i en position (eller töja) kan vi istället:

LÅTA HÖFTERNA RÖRA SIG I SÅ MÅNGA VINKLAR SOM MÖJLIGT  

I yoga finns det det t ex en miriad av rörelser där man utövar utåt-rotation i höftlederna men höftlederna mår bra att även inåtrotera ibland. Lägg gärna till positioner där inåtrotationer också ingår. Titta nedan på hur jag genom att rulla hälarna mot golvet utför en förflyttning som kombinerar inåt och utåtrotation av höftlederna.

 

  • STÄRKA ALLA HÖFTSTRUKTURER GENOM MER AKTIVA POSITIONER VID SIDAN AV DE KLASSISKA TÖJANDE HÖFTÖPPNARSPOSITIONER SÅSOM T EX “VANLIGA” DUVAN.

Istället för att ta dig in i en “vanlig” duva (Eka pada raja kapotasana), jobba med att stärka höfterna och aktivera insidan av benen i en variant av en mer “aktiv duva” som du ser nedan. Genom att aktivera adduktorerna eller insidan av benmusklerna, kan du hitta ett lyft i överkroppen och låta “duvan” blir till en mer aktiv position.

Sätt ihop dessa två tidigare positioner (se sista video) och fortsätt ta dig in till ett kort utfall där det sista du gör är att du kommer upp till stående. Ta dig sen ner härifrån genom samma sekvens bakåt. Använd kontakten mellan fötterna och grunden.

Lycka till med din höftpraktik!

 

 

13 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
AsanasförlängningGrundninghänderNackeStabilitetViryayogaYogalärare

“Håll kvar en badboll” och skapa mer plats mellan axlarna i din nedåtgående hund

Foto: Maria Dohlsäter <3

Här kommer det en extra inspirationsvideo så att ni inte glömmer bort mig under sommaren 🙂

Det råkar handla om nedåtgående hunden vilket passar bra ihop med bloggarkollegan Vevves 🌸 och Yogobes insats om ämnet denna vecka 🙂

I ett tidigare inlägg har vi tittat på hur vi kan integrera skulderblad i ryggen och härmed stabilisera axellederna när vi står i krigare II  – titta gärna igen på mina tre tidigare videon i det inlägg.

I detta inlägg tillämpar vi egentligen samma principer som i förra filmer, men nu för att lättare hitta en stabilisering av axelleder i nedåtgående hunden Adho mukha svanasana.

Det är ett sätt att också skapa rymd och lätthet kring nacken istället för att få axlar upp till öron och spänningar kring nacken.

Kolla gärna videon här nedan:

  • utgå ifrån spretande fingrar och en god grundning med händer. En god grundning mot marken ger oftast automatiskt en god integrering av axelleder i ryggen.
  • börja med att förlänga sidorna i kroppen genom att tänka att du lyfter upp lite extra axlarna.
  • Böj sen på armbågarna så att de går lite utåt.
  • Föreställ dig sen att du måste krama om en stor badboll mellan armarna för att hålla kvar bollen – den aktionen gör att du roterar ut dina överarmar och ut armbågarna som i slutet av denna rörelse pekar bakåt.
  • Sist kan du sträcka ut armarna och räta ut armbågarna. Behåll denna aktivitet i ryggen med dina nu superintegrerade skulderbladen!
  • Känn efter hur du upplever nacken nu och notera också vilka kvaliteter du får i resten av kroppen i denna positionen. Kanske att det nu känns mer stabilt och lättare att hålla positionen, skulle du vilja det 🙂

Lycka till och kram från Italien!

!

Populärt från Yogaworld.se

AsanasInspirationrehabrörlighetryggStabilitetVirya Rehab Yoga

Krigare II: inte bara ben och höfter – preppa dina axlar med dessa videon!

Krigare II eller Virabhadrasana II är en stående position där aktiveringen och styrkan i benmuskler samt rörligheten i höftleder står i fokus.

Placeringen av armar på varsin sida av kroppen, när man väl har tagit sig in i slutpositionen kan te sig mindre viktig och kanske betraktas bara som en liten sista detalj, när man väl har jobbat sig i slutposen.

Men sättet som du har placerat dina armar och axlarna i, i din krigare II kan också berätta om hur du har preparerat axellederna inför sista steget av positionen och hur din rörligheten i axellederna är .

Och det finns sätt att både jobba med axelleds stabilitet och förbättra rörligheten i axelleder!

Här nedan har jag spelat in två videon med Viryayoga Rehab-tips på hur du kan jobba med stabilisering av axellederna i ryggen antingen med hjälp av ett yogaband och väggen som referenspunkt (Video 1) eller bara med hjälp av väggen (Video 2- ljudkvaliteten här blev inte det bästa så sätt på ljudet högst upp); sist i video 3 ser du hur du kan tillämpa allt detta när du tar dig in i din krigare II.

Skriv gärna och berätta hur det har gått.

Lycka till!

PS till hösten ger jag klasser och kurser i Viryayoga Rehab på flera ställen. Kolla här för löpande information 🙂

Källa: Doug Keller, 2017. Therapeutic Wisdom, Workbook.

anatomiAsanasbäckenBiomekanikRörelserörlighetryggStabilitet

Följ “klockan” och förbättra rörligheten i bäckenet och ryggen

Det kanske kan definieras som bland det centralaste i vår kropp, både för sin placering mellan överkroppen och underkroppen, och vad det gäller dess viktiga funktioner: det är bäckenet som både behöver kommunicera med våra ben (som faktiskt utvecklas och utgår från bäckenet) och med vår rygg från svanskotan och korsryggen och uppåt.

Det är också vid bäckenet och området nära ländryggen där många, enligt det man hör, verkar mest får spänningar och smärtor vid. Däri vikten att upprätthålla både en god stabilitet i bäckenet men också god rörlighet, i respektive rätta delarna av bäckenet.

Inom Feldenkraismetoden (som jag nyligen gick workshop i – se tidigare inlägg), använder man sig flitigt av den så kallade pelvic clock eller bäckenklockan, en serie av rörelser som kan göras på flera olika sätt men som alla har syftet att förbättra kommunikation mellan ryggraden, bäckenet, höfter och ben (egentligen använde Feldenkrais sig av samma typ av “klocka” för att förbättra rörligheten även i andra kroppsdelar *).

Vad är bäckenklockan?

Kolla video här nere.

Lägg dig på ryggen och tänk att du ligger över en klocka där klockan 3 och klockan 9 motsvarar positioner av dina höftben och klockan 12 och 6 pubisbenets och svanskotans placeringar. Rulla nu med de delar av ryggen och bäckenet som har kontakt mot underlaget och rör dig mellan dessa fyra klockslag och allt däri mellan.

Rör dig mellan klockan 12 och klockan 6 – rulla upp och ner på svanskotan.

Först rullar jag upp och ner på svanskotan: jag andas in och kommer högst upp på svanskotan dvs får en liten svank; när jag andas ut plattar jag till ländryggen.

Det liknar en katt och ko fast liggande och egentligen kan du göra bäckenklocka på detta sätt om du behöver förenkla den “vanliga” katten och ko när du står vid alla fyra.

Vad händer med huvudet?

Notera vad som händer med huvudet och nacken vi dessa rörelser. Enligt Feldenkrais finns det en koppling mellan huvudets och nackens rörelser och rörelserna i bäckenet. Kanske lyfter du lite huvudet uppåt vid inandning när du kommer högst upp på svanskotan och din ländrygg bildar en liten svank och kanske böjer du lite din haka inåt vid utandningen. Eller kanske upptäcker du att huvudet är stilla och frikopplat? Testa i så fall att lägga till små rörelser i huvudet.

Rör dig mellan klockan 3 och klockan 9 – Sidorullningar

Sträck sen ut ena benet och behåll det andra knäet böjt, foten mot mattan. Pressa ner den foten (din grundning) och rulla nu upp kota för kota som du skulle vilja komma mot antingen klockan 9 eller 3. Låt knäet stå så still som möjligt, medan du rullar upp kota för kotan och vänder naveln mot ena sidan (t ex mot kl 3). Rulla sen neråt kota för kota igen. Vilka kotor lyfter och vilka stannar kvar? Testa samma rörelse men mot klockan 9.

Bäcken-curl

Sist pressa ner fötterna mot mattan/grunden, låt knäna sträva framåt och rulla upp kota för kota i en bäcken-curl vid inandning. Kan du känna hur varje kotans lyfter från grunden? Andas ut och rulla ner med samma omsorg.

Testa! Lycka till!

*http://feldenkraisexercises.org/feldenkrais-exercises-pelvic-clock/

 

24 juni, 2018 | 2 KOMMENTARER!
AsanasåterhämtningförlängningGrundningprehabrehabStabilitetVirya Rehab YogaYOGA MED LIVIA

Trädets position – Vrksasana – ibland balans, ibland avslappning. Vad väljer du? Tips från en Virya Yoga Rehablärare

Det är lite likt det som händer med riktiga träd som fäster genom sina rötter till marken och växer sen därifrån uppåt mot ljuset.

Men i det yogiska trädets position –Vrkasana– står vi bara på ena foten på yogamattan eller marken och det är den foten som själv grundar och stabilisera oss. Från fotens stabilitet förlänger vi sen oss – eller växer precis som träd – uppåt genom toppen av huvudet.

I den klassiska Vrkasana är det balansen som är i fokus och för att behålla balansen använder vi oss av magstödet samt jobbar med att aktivera musklerna in mot mitten av kroppen eller “krama om musklerna kring skelettet”.

Men man kan vilja förenkla positionen på olika sätt, t ex underlättar balansdelen i Vrkasana. Inom Virya Yoga Rehab använder vi t ex ofta väggar som referens för att underlätta positionerna. Här nedan kan du se en variant av Vrkasana där jag håller knäet mot väggen för att lättare kunna hålla balansen.

Och här kan du se ännu en variant, där knäet får stöd från stol och filten och ryggen får hjälp av väggen.

I både dessa fall fokuserar vi lite mindre på att balansera men desto mer på Root to Rise-effekten, som vi ofta pratar om inom yoga, dvs hur vi först kan stabilisera oss genom att trycka ner foten på marken för att sen låta denna stabilitet hjälpa oss till en förlängning i ryggen. Genom att underlätta balansen med väggen, stol och filt flyttar vi fokusen från balansen till Root to rise effekten.

Om man ytterligare skulle vilja förenkla positionen, kan man göra Vrkasana liggande på rygg med en fot aktivt tryckt mot en yogakloss mot väggen. Här får ryggen extra stöd då vi ligger ner, men vi kan fortfarande jobba med grundning och förlängning då foten pressas aktivt in mot klossen mot väggen och vi expanderar på samma sätt bakåt i rummet genom toppen av huvudet.

Foto: Emma Haglund.
Foto: Emma Haglund.

Sist kan du också lägga dig på magen. Det är då Vrkasana bli till en avslappningsposition, vilken du ser nederst.

Foto: Emma Haglund.

Restorative yoga (som jag bara älskar) utgörs av positioner som vi vilar i och vi använder olika propps för att hitta in i en ännu djupare avslappning.

Här har jag dels en uppvikt filt under bröstkorgen och en uppvikt filt under det böjda knäet som avlastning. Ett band runt mitt utsträckta ben och med fäste vänt ifrån mig försäkrar att bakbenet är inåt-roterat dvs att det benet inte kollapsar i positionen.

Det är maximalt stabilitet, stillhet och vila som gäller i denna position.

Vilket träd väljer du idag?

 

 

1 2