Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Livia Wanntorp
Yoga World

workshop

AndningEmbodimentHöfteri huvudet på en yogalärarerörlighetsomaticsworkshop

Bäckenet och dess rörlighet – Awakening Pelvic Mobility with Somatic Education med Gayatri Schriefer

Ja, det ser ut som vi ligger och sover eller hur? Men det gör vi inte….vi ligger och FÖRNIMMER eller KÄNNER IN RÖRELSER med hjälp av sinnen.

Välkommen till workshopen “Awakening Pelvic Mobility with Somatic Education” med Gayatri Schriefer!

 

Det handlar om bäckens rörlighet….igen!

Du minns kanske att jag nyligen varit på Utopia yogastudio i Västerås och lärt mig mer om höftböjarmuskel och här kan du läsa mitt tidigare inlägg om det, ifall du missat. Man kan alltså alltid jobba aktivt för att stärka höfterna genom dynamisk yoga. Men vissa av oss kan också i vissa fall ha nytta av att stretcha eller töja via t ex yinyoga.

Och så finns det ett tredje sätt att aktivt sträva efter att lösa upp spänningar i bäckenets och höfterna. Det är genom komplementära tekniker såsom jag brukar kalla dem för att jag tycker själv dessa metoder tillför andra fina kvalitéer till dem vi får genom yoga. Till dessa tekniker hör Alexander teknik och Feldenkrais metoden som jag har skrivit om tidigare på bloggen. (klicka på de blåa orden och så kommer du till mina tidigare inlägg).

Och så finns det Hanna Somatics Education, som är, som vår guide för workshopen, Gayatri berättar, den yngsta och mest moderna av dessa tekniker.

Vid grunden av Hanna Somatics Education finns vetskapen att du kan få hjälp att hitta förlorade rörelsemönster genom att lära kroppen om att “känna in” på ett mer subtilt sätt och på så sätt öka kroppsmedvetenheten. Ordet förnimmelse upprepas gång på gång under workshopen och Gayatri guidar in oss genom olika bäckenrörelser som nästan ser ut som inga rörelse alls eftersom vi ligger ner på mattan och rör oss otroligt långsamt.

Och det just det som är viktigt och också enda sättet att låta nervsystemet hänga med i rörelserna!

Det är flera deltagare som har kommit till workshopen med ont eller spänningar och de får noga instruktioner av Gayatri på hur de kan göra rörelserna ännu mer förenklat och kontrollerat. Många av dem berättar att de tidigare varit på Gayatris workshops eller de har gått på privat rådgivning hos henne och fått så pass positiva effekter av denna teknik, vad det gäller rörlighet i kroppen och också en känsla av större rymd i kroppen och frihet i rörelse; en frihet och en avslappning (i sina spänningar) som de inte har kunnat känna av yoga eller av behandlingar.

Jag själv fick bekräftat det jag redan trott längre dvs att klassisk yoga har en hel del av hämta från just dessa komplementära tekniker. Så mitt råd om du tvekar är att du gärna gå på någon workshop i somatiska tekniker och testa själv vad dessa har att bidra till din kropp och/eller dina klasser ifall du undervisar 🙂

Här har du en länk som tar dig till mitt inlägg om bäckenklocka som är en av de fantastiska övningar (med tusen varianter) som du kan göra för att hitta friheten i bäckenet. Bäckenklockan var en av de övningar vi jobbade som mest under workshopen igår.

Och här hittar du till Garyatri hemsida med kurser och kommande workshops! Var så god!

 

 

 

 

22 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
anatomiBiomekanikhöftböjarmuskelKroppennervsystemworkshop

Möt höftböjarmuskeln PSOAS -kroppens kanske mest omtalade muskel. Workshop med Brea Johnson

Musculus psoas major: ett långt namn för de enda två musklerna* i kroppen som förenar ryggraden med benen och också två av musklerna vars placering i kroppen är så pass djup på insidan av kroppen att det inte går att direkt palpera eller känna på psoas (låt oss kallar den bara psoas i denna text för enkelhetens skull).

Om du blundar och försöker se en bild av biceps, kan du nog lätt föreställa dig formen av en biceps, lokalisera platsen där biceps sitter och kanske till och med “känna in biceps” i kroppen. Men om du testar att göra samma sak med psoas funkar det inte alls på samma sätt.

Bilden av dess viktiga musklerna är nog mer diffus.

Höftböjarmusklerna (M. psoas major) är också bland de delarna i kroppen som man har mest åsikter om och som man har skrivit mycket om – det finns till och med en bok som bara handlar om psoas…. – och det är rätt vanligt att stöta på anekdotiska berättelser om psoas där det påstås att dessa muskler motsvarar platser i kroppen där vi oftast lagrar spänningar vid, vid långvarigt stress. Jag skriver anekdotiska berättelser eftersom det finns, såsom jag vet, egentligen inte ännu någon evidens på att stress lagras mer vid psoas än någon annanstans i kroppen. Tänk på t ex axlarna och nacken när vi är stressade och spända, visst lagrar vi spänningar där också……

Igår lämnade jag Stockholm tidigt på morgonen för att åka tåg till Västerås och besöka mysiga Utopia Yoga Studios. Och hela min lördag ägnades åt att tillsammans med en jättefin grupp av lika intresserade yoginisar – Ingela, Olivia, Fabi, Ella, Ruth, Catalina, Hästu, m fl- förkovra mig om det mesta som man vet om psoas, dess anatomi och funktioner. Vi fick också testa på olika tekniker och övningar för att arbeta med psoas och dess närliggande musklerna.

Vår lärare för workshopen var trevliga yogalärare Brea Johnson, inbjuden hela vägen från Kanada. Brea turnerar just nu i Europa med sin workshop “Supporting the Psoas and the nervous system”  och denna workshop var den enda i Sverige, så jag skattade mig lycklig att kunna vara med.

Foto: Catalina

Och denna ambitiösa workshop handlade inte bara specifikt om höftböjarmuskeln utan avhandlade en hel del om nervsystemet och det vi vet om det.

Jättespännande!

Och vi har, precis som också Brea påpekade, egentligen bara börjat att förstå komplexitet i nervsystemet som hela tiden svarar på de stimuli som kontinuerligt kommer från omgivningen genom att försöka skydda kroppen. Det gör det genom att sträva efter att återskapa balans och genom att låta kroppen inta kända och ofarliga positioner eller mönster som kroppen tidigare har varit med om.

Men att alltid välja bekanta mönster i kroppen är inte alltid bra och vi kan behöva lära om nervsystemet. Till exempel om vi har rehabiliterat efter en skada, kan nervsystemet fortfarande minnas hur vissa rörelser förorsakade smärta eller ont och sträva efter att blockera kroppen från att göra dessa rörelser även fast faran (skadan) är över och kroppen skulle behöva röra sig fritt och vid flera lägen.

Och det är små förändringar i rörelser eller asanas vi praktiserar som är viktiga när vi ska lära om nervsystemet, förklarade Brea som pratar om  “valuing the small little things in the practise”.

Foto: Olivia Bergren

Workshopen avslutades med en genomgång av flera restorative positioner där användningen av props (många props!) underlättar för nervsystemet att låta kroppen faktiskt slappna av helt och hållet.

Foto: Ingela Nordlander

 

Foto: Olivia Bergren

Sammanfattningsvis har jag haft förmånen att delta vid en inspirerande workshop om ett ämne –psoas och nervsystemet- som vi bara har börjat förstå lite av. Fortsättningen följer säkert 😉

*Kom ihåg att vi vet idag att allt i kroppen hänger ihop så vi bara pratar om enskilda musklerna (som höftböjarmuskeln i detta inlägg) för att det blir lättare att diskutera dem.

Vännen Olivia Bergren eller som hon heter på Instagram @movewithease på plats vid receptionen av Utopia Yoga Studios <3
7 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

EmbodimentworkshopYOGA MED LIVIAYogalärare

“Teaching an embodied practise” – jag har varit på Julie Martins femdagars fantastiska workshop

Foto: Åke Thurén <3

 

Hon kommer hela långa vägen från Hawaii till Sverige varje år, och hon var här för nionde gången i rad i år; hon delar med sig frikostigt av allt hon vet och kan, utbildar oss yogalärare och guidar in alla som är intresserade och lite open-minded, genom en typ av yoga där kroppens och sinnens upplevelser av rörelser – eller där embodiment -är centrala. Det är Julie Martin, som jag haft den fantastiska möjligheten att för andra året möta och lära mig massor av i fem underbara dagar vid Yogayama Östermalm.

Julie är en av mina favoritlärare och det jag lärde mig av henne förra året påverkade väldigt mycket omformande och skapandet av min egna yogaklass Body Mind Flow Yoga (kolla här om du vill komma på den nya kursen/klasser som börjar snart) som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Julie <3

Julies fem-dagars workshop följer alltid ett rött tråd som återfinns både under de första tre dagarna som riktar sig till yogalärare och under helgen då dagarna är öppna för alla. Även de fantastiska Masterklasserna (varje morgon) följer samma tråd även om röda trådet kanske inte helt är uppenbart om du bara kommer på klasserna.

Och i år var hela workshopen tillägnad något som ligger mycket nära mitt hjärta och intresse och som jag själv försöker förmedla alla mina kurs/klassdeltagare, oberoende vilken stil av yoga jag undervisar – EMBODIMENT; ett ord som jag tycker känns svårt att översätta bra till svenska men som vi kanske skulle kunna förklara som att låta kroppen göra alla rörelser till sina egna genom att känna in dessa rörelser. Eller att låta rörelserna så småningom bli så bekanta i kroppen att man kan släppa de mekaniska instruktioner om hur man gör en position eller hur man rör sig från ena till andra positionen och istället låta rörelserna blir till en meditation och ett utforskande inom sig själv.

Så hur kan vi yogalärare förmedla eller underlätta embodiment för våra yogisar när de kommer på våra klasser?

Jag tänker på många av de klasser jag har gått och även på mina egna klasser ibland: hur vanligt är det inte att först klart och tydligt guida in deltagare i positioner med hjälp av andetaget; sen genom instruktioner fokusera på någon kvalité i rörelserna/asanas som vi vill att våra yogisar ska uppmärksamma för att sen direkt efter bara instruera vidare till nästa asanas. Ett exempel: du guidar in dina deltagare i att uppleva expansionen från bröstkorgen ut, du väljer ut asanas som fokuserar på denna aktion och med hjälp av vidareinstruktioner kan du guida dina yogisar till att uppleva att bröstkorgen expanderar. Men kan du efter det också instruera så att dina deltagare faktiskt upplever/känner in en rymd i bröstkorgen och att de faktiskt känner in hur det är att bosätta sig i denna rymd eller hur kan du underlätta embodiment för dina deltagare?

På workshopen “Teaching an embodied practise” lärde vi oss hur vi kan guida in våra kursdeltagare till embodiment genom att följa deltagarna genom olika etapper/nivåer under kursen. När vi först möter deltagare som antingen inte har praktisera mycket yoga eller som inte har praktiserat en yoga som baseras på embodiment behöver vi först genom adekvata instruktioner skapa större kroppsmedvetenhet hos våra deltagare; så småningom när denna fysiska kroppsmedvetenhet finns hos våra deltagare, kan vi lärare, enligt Julie, börja instruera genom annan typ av instruktioner som också ger mer ansvar och frihet hos deltagare. Här är andetaget och pauserna efter rörelserna viktiga redskap för att processa alla rörelserna så att de integreras helt i en embodied praktik. Vad vi säger och hur vi säger det, när vi leder våra klasser, ändrar sig utifrån den nivån våra deltagare befinner sig i samt hjälper till när vi guidar in  yogisarna till en större inlevelse av flödet.

Jag antecknade 30 sidor av min skrivbok och videofilmade en hel massa korta filmer – Julie är förresten extrem generös och har inget emot att man filmar under kursen, vilket är i sig fantastiskt – som visar den stora bredden som finns hos denna fantastiska läraren som vid sidan av sina många workshops och retreats i hela världen faktiskt kommer varje år upp till oss i Sverige!

Nästa år så går Julies Level 2 Teacher Training av stapeln igen och jag, som flera av mina vänner som brukar vara med på Julies workshop, överväger seriöst att hänga på 😉

My tribe <3 <3 <3

 

 

12 augusti, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
HälsaInspirationKroppenMental styrkapersonlig utvecklingRörelseworkshop

“Att göra det omöjliga möjligt, det möjliga lätt och det lätta elegant” – jag har varit på Feldenkraisveckan!

För någon veckan sen, i samband med ett besök på Stockholms Pilates Center fick jag av ren slump syn på en annons vid receptionen där det stod: “Feldenkraisveckan – Varmt välkommen att börja sommaren i rörelsens tecken!”.

Ni som läser min blogg eller följer mig på Instagram (@livia_fitness) vet om att jag gärna utforskar rörelse (movement) genom alternativa tekniker i min yogapraktik och när jag håller klasser i mitt egen koncept Body Mind Flow Yoga, så min första tanke när jag såg annonsen var: ” ibland händer det saker som är nästan meningen ska hända….” 😉 …jag hade nämligen sökt länge efter en Feldenkraispedagog att gå till i Stockholm, för att lära mig mer om Feldenkrais finurliga metod.

Så på den vägen kom jag i kontakt med Feldenkraispedagogen Anna-Maria Broberg och påbörjade min resa på den fantastiska 5-dagars workshopen Feldenkraisveckan Evolutionsrevolution!

Vår facilitator och guide Anna-Maria Broberg

Men låt oss börja från början:

Vem var Moshe Feldenkrais och vad är det för speciellt med hans metod?

Moshe Feldenkrais (1904-1984) var en israelisk ingenjör som utövade olika kampsporter under större del av sitt liv. Han sägs ha utvecklat sin metod i samband med sin rehabilitering efter skador från judo, och metoden går ut på, såsom jag har uppfattat den, att hjälpa nervsystemet att återupptäcka alla rörelser som kroppen någon gång har kunnat utföra vid barndomen, men som kroppen har glömt bort i samband med uppväxt.

Enligt Feldenkrais, är kroppen inprogrammerad på att kunna röra sig genom en massa olika rörelsebanor, och i bra många flera rörelser än de som vi använder dagligen, och om du tänker efter själv, kan du säkert komma på flera rörelser som du har kunnat göra som barn men som inte längre är lika lätta för dig. Tänk rörelser, som att smidigt sätta sig ner och resa sig upp från marken, att rulla från sida till sida sittande på golvet eller göra kullerbyttor.

Du kanske undrar varför vi som är vuxna måste kunna rulla på golvet men faktum är att ju flera sätt på vilka vi kan låta kroppen röra sig i, desto bättre blir vi på att inte göra oss illa, ifall vi ramlar. Vi kan också skapa bättre förutsättningar för kroppen att rehabilitera efter skador och behålla en smidighet i kroppen även när vi blir stelare som äldre.

Rörelse är alltså bara win win, speciellt för oss vuxna!

Här preppar vi inför sidorullningar på ryggen och så småningom till sittande

Småbarn utvecklas genom att utforska kontakten mellan skelettet och underlaget

För att utveckla sin metod kom alltså Feldenkrais på att han kunde studera hur barn först utforskar underlaget genom ryggkontakt, för att så småningom ta sig upp från ryggliggande till krypande och i takt som musklerna utvecklas, komma upp till sittande i benböj och hela vägen upp till stående; det hela genom en serie av tämligen komplexa rörelser men också med hjälp av ögonens riktningar och en stor nyfikenhet att t ex vilja sträcka sig efter saker och personer och vilja att upptäcka världen.

Den skeletala kontakten med grunden som liknar det vi inom yoga kallar för grundning, är alltså centralt i metoden och under workshopen utforskade vi frågor som: hur bildar olika delar av kroppen olika kontaktytor mot underlaget? och hur processar nervsystemet all den information den får från grunden och använder den till att organisera kroppen på olika sätt?

Utforskandet av kontakten mot grunden fortsätter….

Feldenkrais är en typ av pedagogik

Feldenkrais sammanställde ett helt enorm material av så kallade ATM som står för Awareness Through Movement: det är hundratals lektioner, vissa korta och andra längre, vissa enkla och andra mycket mer komplexa. Vid basen av Feldenkraismetod står nämligen variationen i rörelse i centrum, och tanken på att ju flera sätt vi kan röra kroppens olika delar på desto bättre för oss.

Anna-Maria Broberg organiserade Feldenkraisveckan Evolutionsrevolution genom att själv välja ut lämpliga ATM som syftade till att belysa hur barnens rörelseutveckling går till. De utvalda lektionerna har dessutom förklarat utmärkt flera av de viktigaste aspekterna av Feldenkraismetod, som egentligen kan definieras som en egen typ av pedagogik och lärande. Feldenkrais ansåg nämligen att man lär sig bäst genom att göra – learning by doing– varför det finns, såsom jag har förstått, inget skriftligt material av hans hundratals lektioner vilka istället lärs ut muntligt till deltagarna. Anna- Maria förklarade att Feldenkraismetoden är en typ av organiskt lärande där man till skillnaden från det mer akademiska lärande, lär man sig genom direkt upplevelse.

Sakta ner! Om du gör rörelsen snabbt gör du bara det du redan kan

Viktigt när man utövar Feldenkraismetoden är att låta kroppen bryta ner rörelserna till mindre steg och utföra dem så långsamt som möjligt. Kroppen sätter nämligen igång med en gång att röra sig enligt de rörelsemönster som kroppen redan kan och det inte alls säkert att just dessa rörelser är de mest energibesparande eller bästa för kroppen.

Inom Feldenkraismetoden talar man till och med om parasitära rörelser eller rörelser som vi gör av gammal vana men som kanske inte är de mest optimala för oss. Och det är bara genom att utforska alternativa rörelsebanor i slow-motion som du kan programmera åter kroppen till att göra samma sak men genom andra mer optimala rörelsemönster.

Om rörelsen är för svår eller om du inte kan göra den av något skäl, föreställ dig den

I Feldenkraismetoden programmerar man in rörelser i de delar av kroppen som är friska istället för att fokusera på det som är skadat eller sjukt. Så om du t ex har en skada i en axel som gör att axeln inte kan rotera, kan du, enligt Feldenkraismetoden börja göra den rotationen i den friska axeln och genom detta programmera in nervsystemet att utföra rörelsen, för att sen så småningom kanske testa om du kan göra detsamma med den skadade axeln. Alternativt kan du föreställa dig rörelsen som hjälp att utföra den inom sin tid.

Men yoga och Feldenkraismetoden då?

Jag tänker att alla, oberoende på om du praktiserar/lär ut yoga eller utöva en sport eller om du bara vill få en kropp som upplevs som lättare, smidigare och friare i rörelser, har stor användning av denna metod. Inte nog med det, det som hände mig under de många timmar av långsamma rörelser på golvet/mattan, var att jag slappnade av fullständigt, så att utföra dessa kontrollerade rörelser i slow motion och superkoncentrerat aktiverade parasympatiska nervsystemet och skapade möjlighet till återhämtning trots att hjärnan jobbade på. Också win win….

Jag ser dessutom flera kontaktytor mellan yoga och Feldenkraismetoden; när du inte kan göra en  yogasekvens/position som är för svår, backar du bandet, bryter ner sekvensen till mindre steg, samt preppar den genom andra rörelser som hjälper dig att utveckla den styrka och/eller rörlighet som denna yogasekvens/position krävs.

Än en gång konstaterar jag att kroppen har oändliga möjligheter till att lära sig nytt eller nygammalt, bara vi ger den chansen att göra så. Längst ner i inlägget kan du se en kort video på hur jag tänker jag kan integrera del av det jag lärt mig under veckan i min yoga. Testa du med!

Vid sidan av sin verksamhet på Stockholms Pilates Center och av sina återkommande workshops startar Anna-Maria Broberg snart en utbildning – Bones for Life -som bygger på Feldenkraismetoden och som ger ännu mer konkreta tips till en smidigare kroppen än de du får genom workshoparna och här hittar du alla detaljer 🙂

Källa: Graeme Lynn (2017) Awakening Somatic Intelligence.

i huvudet på en yogalärarejobba med yogaLivias reflektionerMeditationworkshopYogalärare

Yogalärare: var hittar du inspirationen till dina klasser? – egna erfarenheter och tips

Fina minnen från Stockholms Yoga Games i år. Foto: Rebecka Luterkort

Har du någon gång kommit fram till att du erbjudit samma rörelser/asanas och liknande teman på många av dina senaste klasser? Har du kanske till och med gått och oroat dig för att dina deltagare skulle tröttna på det du erbjuder på klass?

Om du, som jag, undervisar många klasser i veckan, är det ganska självklart att då och då söka förnyelse eller åtminstone stanna upp och fundera över innehållet på de klasserna du ger dag ut och dag in.

Frågan är hur mycket du som yogalärare behöver variera dig från klass till klass och är det verkligen så att dina klassdeltagare förväntas nyheter från dig varje vecka?

Tänk på några av de mest populära typerna av fysisk yoga såsom t ex Asthanga och Bikram, de har (som jag har förstått) serier som utövas om och om utan att deltagarna tröttnar. Och varför inte också fundera på träningspass som finns på gym; de är oftast för-koreograferade och man utövar samma koreografi i flera månader efter varandra. Som jag tror, är det  inte självklart att dina deltagare förväntar sig helt nya klasser av dig hela tiden, det kanske till och med så att flera yogisar trivs med liknande rörelser från gång till gång så att de kan lära sig dem bra.

Alltså: om du själv är en lärare som får inspiration och motivation när du varierar klassernas innehåll (jag är en sån…) gör det. Men om du är nöjd över det du presenterar kommer dina trogna deltagare förmodligen ändå att dyka upp varje vecka även om du väljer att presentera liknande eller samma innehåll.

Yogisarna kommer för att praktisera med dig, en lärare som de litar på och känner förtroende för, snarare än för de asanas/teman du väljer.

Om du ändå letar efter inspiration, var och hur kan du hitta den?

Jag själv hittar oftast inspiration genom att gå på workshops (jag håller förresten också workshops, kolla upp här för vårens sista workshop om Virya Rehab Yoga) eller kurser (eller på andras klasser) och många gånger väljer jag med flit att delta vid typer av workshops som är lite vid sidan av det jag är utbildad i för att tänka nytt.

Men vare sig det är workshops som är i samma typ av yoga som jag tidigare har gått kurs i eller om det handlar om sidospår kan de oftast bidra till att jag får nya idéer till klasserna.

När jag kommer hem från dessa worskhops eller kurser testar jag de rörelser (eller meditationer) som jag har lärt mig under min egen praktik och det är  på min egen yogamatta jag väver in det nya i det som jag annars brukar praktisera och lära ut. Genom min egen yogapraktik gör jag de nya rörelserna till mina. Den egna praktiken får då en ännu större betydelse då det inte bara innebär utveckling av ens egen yoga utan det också blir sättet genom vilket jag utvecklar det jag sen lär ut.

Om du tycker det är svårt att hitta motivation till en daglig praktik:

_ Sänk prestation, bättre med få minuter varje dag än inget.

_Gör i ordning en plats hemma som är din egen space där du kan praktisera ostört.

_Om du har svårt att meditera och sitta i stillhet, lägg in meditationen i början av praktiken, några minuter först för att sen utöka antal minuter. Avsluta praktiken med rörelser och fysisk yoga som belöning efteråt; om du däremot har svårt med rörelser, börja med detta – du kanske kan väva in fri rörelse eller dans som uppvärmning, om det underlättar – för att sen avsluta med meditation.

Ge inte upp din egen praktik! Använd den som hjälp att utforska rörelser och meditationer för dina klasser!

 

1 2 3