Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons

YOGA MED LIVIA

EmbodimentworkshopYOGA MED LIVIAYogalärare

“Teaching an embodied practise” – jag har varit på Julie Martins femdagars fantastiska workshop

Foto: Åke Thurén <3

 

Hon kommer hela långa vägen från Hawaii till Sverige varje år, och hon var här för nionde gången i rad i år; hon delar med sig frikostigt av allt hon vet och kan, utbildar oss yogalärare och guidar in alla som är intresserade och lite open-minded, genom en typ av yoga där kroppens och sinnens upplevelser av rörelser – eller där embodiment -är centrala. Det är Julie Martin, som jag haft den fantastiska möjligheten att för andra året möta och lära mig massor av i fem underbara dagar vid Yogayama Östermalm.

Julie är en av mina favoritlärare och det jag lärde mig av henne förra året påverkade väldigt mycket omformande och skapandet av min egna yogaklass Body Mind Flow Yoga (kolla här om du vill komma på den nya kursen/klasser som börjar snart) som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Julie <3

Julies fem-dagars workshop följer alltid ett rött tråd som återfinns både under de första tre dagarna som riktar sig till yogalärare och under helgen då dagarna är öppna för alla. Även de fantastiska Masterklasserna (varje morgon) följer samma tråd även om röda trådet kanske inte helt är uppenbart om du bara kommer på klasserna.

Och i år var hela workshopen tillägnad något som ligger mycket nära mitt hjärta och intresse och som jag själv försöker förmedla alla mina kurs/klassdeltagare, oberoende vilken stil av yoga jag undervisar – EMBODIMENT; ett ord som jag tycker känns svårt att översätta bra till svenska men som vi kanske skulle kunna förklara som att låta kroppen göra alla rörelser till sina egna genom att känna in dessa rörelser. Eller att låta rörelserna så småningom bli så bekanta i kroppen att man kan släppa de mekaniska instruktioner om hur man gör en position eller hur man rör sig från ena till andra positionen och istället låta rörelserna blir till en meditation och ett utforskande inom sig själv.

Så hur kan vi yogalärare förmedla eller underlätta embodiment för våra yogisar när de kommer på våra klasser?

Jag tänker på många av de klasser jag har gått och även på mina egna klasser ibland: hur vanligt är det inte att först klart och tydligt guida in deltagare i positioner med hjälp av andetaget; sen genom instruktioner fokusera på någon kvalité i rörelserna/asanas som vi vill att våra yogisar ska uppmärksamma för att sen direkt efter bara instruera vidare till nästa asanas. Ett exempel: du guidar in dina deltagare i att uppleva expansionen från bröstkorgen ut, du väljer ut asanas som fokuserar på denna aktion och med hjälp av vidareinstruktioner kan du guida dina yogisar till att uppleva att bröstkorgen expanderar. Men kan du efter det också instruera så att dina deltagare faktiskt upplever/känner in en rymd i bröstkorgen och att de faktiskt känner in hur det är att bosätta sig i denna rymd eller hur kan du underlätta embodiment för dina deltagare?

På workshopen “Teaching an embodied practise” lärde vi oss hur vi kan guida in våra kursdeltagare till embodiment genom att följa deltagarna genom olika etapper/nivåer under kursen. När vi först möter deltagare som antingen inte har praktisera mycket yoga eller som inte har praktiserat en yoga som baseras på embodiment behöver vi först genom adekvata instruktioner skapa större kroppsmedvetenhet hos våra deltagare; så småningom när denna fysiska kroppsmedvetenhet finns hos våra deltagare, kan vi lärare, enligt Julie, börja instruera genom annan typ av instruktioner som också ger mer ansvar och frihet hos deltagare. Här är andetaget och pauserna efter rörelserna viktiga redskap för att processa alla rörelserna så att de integreras helt i en embodied praktik. Vad vi säger och hur vi säger det, när vi leder våra klasser, ändrar sig utifrån den nivån våra deltagare befinner sig i samt hjälper till när vi guidar in  yogisarna till en större inlevelse av flödet.

Jag antecknade 30 sidor av min skrivbok och videofilmade en hel massa korta filmer – Julie är förresten extrem generös och har inget emot att man filmar under kursen, vilket är i sig fantastiskt – som visar den stora bredden som finns hos denna fantastiska läraren som vid sidan av sina många workshops och retreats i hela världen faktiskt kommer varje år upp till oss i Sverige!

Nästa år så går Julies Level 2 Teacher Training av stapeln igen och jag, som flera av mina vänner som brukar vara med på Julies workshop, överväger seriöst att hänga på 😉

My tribe <3 <3 <3

 

 

12 augusti, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
i huvudet på en yogalärareLivias reflektionerpassningarYOGA MED LIVIAYogalärare

Yogalärarhack: aktiva vs passiva passningar på yoga….tummen upp till “gentle touch and oral instructions” eller aktiva passningar!

Ämnet är “assisteringar eller passningar”.

Igen, ja….

Det var inte så länge sen jag och flera av mina bloggarkollegor skrev inlägg om just detta ämne i samband med hela debatten kring #metooyoga (klicka här om du missat tidigare inlägg).

Men ämnet “passningar” har flera aspekter än de vi tidigare berörde och det finns mer att lyfta upp. Just häromdagen dök det upp en ny intressant online-artikel [1] framför mina ögon som satt igång ännu flera tankar som jag tänkte jag kunde dela med mig här. Artikeln lyfter upp en fråga som jag tror varje yogalärare har funderat och funderar på med jämna mellanrum.

Varför passar vi på klass?

Artikeln hävdar att vi främst passar för att hjälpa våra deltagare att komma djupare in i positionerna och anser att detta är ytterst gammaldags.

Dels stödjer denna typ av assistering fortfarande idén om att det finns en och samma perfekta form för varje asana eller en perfekt alignment,  även om vi känner till idag att utöver olika rörelseförutsättningar pga vår livsstil, ålder och grad av aktivitet mm, kan våra kroppsdelar variera i form och längd vilket också påverkar hur djupt vi kan röra oss in i olika riktningar.

Vi har olika aktiva rörelseomfång för varje led (vänster och höger sidor i kroppen är också ofta olika…) och rörelse vi vill utföra så vissa kan t ex lättare utföra utåt rotationer i höftlederna, andra har lättare att kliva fram i ett utfall eller förlänga och bredda bröstkorgen framåt i ett utfall om armarna är längre osv.

Passiva assisteringar

Dessutom vet vi idag att om vi hjälper en deltagare på våra klasser att komma djupare in i en position, är det högst sannolikt att deltagaren inte kan upprepa detta på egen hand nästa gång.

Vi kanske har lyckats förklara deltagaren hur den formen/asana brukar se ut men det är en helt annan sak att efteråt kunna ta sig in i denna på egen hand. Det som behövs är en slags omprogrammering av nervsystemet som talar om för just de delarna i kroppen som du t ex behöver använda dig av t ex i en vridning, att det är OK eller safe att utföra denna rotation djupare än den det brukar. Nervsystemet låter dig annars röra dig i samma bekanta rörelseomfång som alltid, och du kanske inte kan komma lika djupt i vridningen som när du får hjälp av en lärare.

Så när vi assisterar genom att justera en deltagare, blir det som en sort passiv typ av hjälp, som funkar för stunden.

Hur kan dina deltagare få hjälp av att “bättra” sina rörelseomfång om de vill det då?

Jag själv är inte förtjust i tanken att mina deltagare på kurser och klasser ska per se behöva inta djupare positioner men jag tycker däremot att det är bra utifrån en hälsoperspektiv att kroppen kan ta sig in i så många vinklar och rörelser som möjligt. En kropp som kan röra sig smidigt är en frisk kropp!

Så om vi vill hjälpa våra deltagare att röra sig på ett smidigare sätt eller få större rörelseomfång behöver vi, om du frågar mig, hellre visa dem till övningar eller rörelser som, om gjorda under en längre tid, hjälper dem att aktivt förbättra deras rörelseomfång.

Aktiva passningar –  hjälp deltagare att styra andning dit det behövs mha muntliga instruktioner och placering av händerna!

Tillbaka till artikel [1] där Katy Krooks alternativa förslag till assisteringar (och jag håller med!) är muntliga instruktioner tillsammans med “Gentle touch” som jag tolkar som alla de assisteringar där vi placerar våra händer på de delarna av kroppen som vi vill att våra deltagare ska uppmärksamma i en position och dit vi vill att deltagare ska rikta andning mot.

Andetag in till en viss del av kropp skapar ofta lättare förutsättningar till smidigare rörelser.

Så till exempel i en sittande vridning, placera händerna mot ryggen och instruera deltagaren att andas in mot dina händer (placerade som t e x i fotot i inlägget) och vid utandningen instruera deltagaren att mjukt visualisera hur hennes/hans andetag hjälper henne/honom något lite djupare in i rotationen.

Om du inte har testat denna typ av assistering, gör det! Av erfarenhet är det fantastiskt att se hur mycket rörelse kroppen faktiskt kan utföra när den slappnar av tack vare ett medveten andetag.

Assisteringar utifrån deltagarens perspektiv

Slutligen en liten men viktig reflektion som jag tycker inte kommer fram i debatten om assistering. Så fort du hör med deltagare på klass om de vill eller inte vill ha beröring-assisteringar, är det min erfarenhet att flesta säger att de vill. Alltså om inte deltagarna har en skada eller har (tyvärr) dålig erfarenhet av att blivit passad, är det det vanligaste av min erfarenhet att deltagarna vill bli kroppsligt assisterade.

Om du inte har praktiserat yoga så mycket kan det faktiskt vara bra att få hjälp att förstå hur formerna på asanas är tänkta att se ut och här tycker jag själv att ett av många sätt att hjälpa till är genom att assistera på det passiva sättet. Men igen förutsättningar att utföra passningar på en drop in klass där du har 20 eller flera yogisar att ta hand om är inte så stora, så där dyker det upp praktiska begränsningar till att enskilda yogisar.

Däremot kan man gå till en PT som har PTyoga (kom till mig! <3) och få hjälp att komma igång med yoga utifrån sina egna förutsättningar.

Också viktig är att komma ihåg att beröringen i sig får oftast folk att må bra. Som en av mina vänner och Viryayogakollegor sa en gång, det finns faktiskt ensamma personer vars enda beröringen är just det de kan få på t ex yogaklasser. Det kanske man inte ens tänker på….<3

Skriv gärna till mig och dela med dig om dina reflektioner kring allt detta 🙂

 

[1] Katy Hooks. https://shutupandyoga.com/why-traditional-yoga-adjustments-should-be-a-thing-of-the-past/

5 augusti, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

i huvudet på en yogalärareInspirationLivias reflektionerMental styrkaMindfulnesspersonlig utvecklingYOGA MED LIVIAYoga som livsstil

Att leva “yogiskt” året runt – är det möjligt?

Hej!

Jag har precis kommit hem från mitt hemland Italien men har ännu några dagar semester här hemma – jag har två hem! – innan mina yogaklasser och kurser – kom gärna och yoga med mig om du är i Stockholm, du hittar mig med fasta klasser och kurser på många olika ställen denna termin, kolla här ! – samt jobbet på universitetet startar igen.

I en av de yogatidningarna som jag köpte i Italien fanns det en artikel som handlade om hur det traditionellt definieras att leva “yogiskt”. Enligt artikeln i den italienska tidningen innebär ett yogiskt levnadssätt ett liv utan ägodelar, där man alltså har gjort sig av det mesta materiellt. Där har vi en av flera definitioner om ett liv som följer yoga.

En annan definition är den där personer associerar yoga och ett yogiskt liv till disciplin och lever gärna enligt uppsatta regler såsom t ex att praktisera alltid vid samma tid varje dag, äta det och inte det, si och så många timmar innan eller efter praktik m m.

Så finns det säkert ännu flera definitioner på vad ett yogiskt levnadssätt är och allt “kokar egentligen ner” till frågan om vad yoga är för var och en av oss.

Då mina föräldrar och syster bor kvar i Italien är det naturligt för mig att åtminstone åka ner dit varje år på sommaren och besöka familjen.

Generellt brukar jag längta tillbaka hem till strukturen och tystnaden i Sverige efter ett snitt av 10 dagar, men i år följde jag en slags inre röst som sa till mig att tillbringa en längre tid i den italienska byn Dolceacqua, där min gammelfarmors hus ligger och dit jag och min syster vistades varje sommar som barn.

Rösten sa: du yogalärare, som “predikar” att lyssna på kroppen och sinnen, kan du inte fatta att du behöver pausa från att titta på klockan och den bokande almanackan? Du behöver träna dig på att “ha tråkigt” en längre tid! Åk ner till gammelfarmors hus, och se om du lyckas “bara vara” under tre veckor!”.

Så jag packade en väska full med böcker (du kan läsa vilka jag har tagit med mig här), bikini och yogamattan och testade att pausa mentalt under alla dessa dagar…och även om jag inte helt lyckats pausa med Instagram (@livia_fitness) …(det kanske någon har märkt ;)) lyckades jag faktiskt bara ägna min dagar åt att äta, simma, sola, klättra i berg och läsa. Och praktisera yoga förstås. Inom rimliga gränser dvs bara så mycket som jag kände för varje dag.

Det kanske är självklart för flera här och ingen konst att “slappa” på detta sätt på semester men jag är en sån som gillar att se nya ställen och aktivera sig både till vardags och på semester så för mig var dessa veckor sannerligen en annorlunda experiment….MEN SÅ VÄLGÖRANDE!

För mig är alltså att leva yogiskt att sträva så mycket som möjligt efter att lyssna på vad kroppen försöker berätta. Det är inte alltid det går, tänker jag, att bara dra ner till Medelhavet rakt upp och ner, men det finns nog andra sätt som funkar efter omständigheterna och som låter en skapa en paus och andas ut.

Jag tänker i alla fall försöka vårda dessa insikter och ta med mig dem när den nya terminen startar. Jag älskar mina jobb och prioriterar dem alltid, dvs jag har en tendens att “köra över” det som kroppen försöker säga mig och prioritera i första handen jobbet.

Nu är mitt mål inför hösten att lyssna mer på det som kroppen kommer att försöka säga till mig, i syftet att behålla samma välmåendes känsla som jag har byggt upp under sommaren.

Det är det som ett yogiskt liv innebär idag för mig. Att lyssna på varje signal i kroppen och sinnen och agera utifrån det.

Vad är ett yogiskt liv för dig?

 

<3

27 juli, 2018 | 2 KOMMENTARER!
återhämtningHälsai huvudet på en yogalärareInspirationMeditationMindfulnesspersonlig utvecklingsommar med yogaYOGA MED LIVIAYogalärare

Italien i sikte med både yogamatta, yogaböcker, yogaklasser, poddavsnitt, och meditationsappen i mobilen ;)

Eddie bevakar packning….

Det är liksom dags för en paus från yogaundervisning….

Jag har både läst och hört av vänner och bekanta som har tappat lust (i alla fall tillfälligt) att undervisa eftersom de har jobbat för intensivt med det. Jag har ännu inte hamnat i den situationen men förstår hur det kan kännas. Som facilitator eller yogalärare ger man hela sig själv på varje klass så inget konstigt att man ibland kan behöva en paus 🙂

Så jag är nu på väg ner till mitt hemland där det blir sola, bada, äta, umgås, träna och…. yoga!

Och det blir inte till att hålla yogaklass utan det blir att fördjupa sig i egen yogapraktik (en lyx att få tid till det!) utan någon prestation, utan utifrån dagliga formen, samt att läsa om yoga (kommer så småningom tips på böcker, om de är bra ;); och meditera.

Så även om man egentligen inte behöver något för att göra egen praktik, har jag sparat korta och långa klasser som känns spännande på Yogobe – appen och även Mindfulness-appen är nedladdad på mobilen, samtidigt som jag har laddat ner flera podd-avsnitt som jag inte hunnit med att lyssna på under våren.

Bra va!

Under denna tid går bloggen också lite på sommarlov även om det dyker upp några inlägg då och då.

Men följ mig gärna på Instagram, för det är nog där du hittar mig under juli med nya foton och miniblogginlägg! Jag heter livia_fitness på Instagram!

Stor kram! <3

återhämtningi huvudet på en yogalärareLivias reflektionerpersonlig utvecklingpoddcastsommarlovYoga - komma igångYOGA MED LIVIAYoga som livsstilYogalärare

Sommartips – lyssna på bra yogapoddcast – några av mina favoriter

Det är snart sommarlov för många av oss (några har kanske redan börjat sin semester?) så ett superbra tillfälle att lyssna mer på musik och poddcasts om de ämnen man gillar.

Jag gillar YOGA!

Så här kommer det ett urval (jag har flera än dessa!) på poddar jag tycker om och lyssnar på, och det är ingen ordning på bäst och minst bra för alla de listade är bra, om du frågar mig!

VARSÅGODA!

* YOGALAND – Paret Jason Crandell och Andrea Ferretti som har arbetat i många år som redaktör för Yoga Journal intervjuar olika yoga- rörelselärare och diskuterar allt mellan himmel och jord om yoga, i bred bemärkelse. Jag hämtar mycket inspiration från det de pratar om.

* J.Brown YOGA TALKS – – lite som ovanstående, fast ibland lite mer provokativt och också mer personligt.

* YOGA 360° Vår Yoga World Vevve Jäderlund och Sara Ström pratar yoga och det är på svenska!!!

* LIBERATED BODY PODCAST – – som tyvärr inte längre spelas in 🙁 men det finns 70 helt fantastiska avsnitt med fantastiska intervjuer 🙂 där Brooke Thomas och hennes gäster avhandlar olika aspekter av yoga, bland annat yogas mer spirituella aspekter.

In och lyssna!

* …och Brooke Thomas är med och spelar numera in BLISS AND GRIT tillsammans med Vanessa Scotto. Om du är intresserad av att förkovra dig i olika aspekter av ämnet Embodiment, lyssna här!

* MINDFUL STRENGTH – – Kathryn Bruni-Youngs podd är för dig som tänker på yoga mer som fysisk styrka och rörlighet.

Och så två poddcasts om meditation och personlig utveckling som jag älskar: 

  • THE HEART WISDOM PODCAST – – Jack Kornfields lugna röst och humör gör buddistisk inspirerade lärdomar tillgängliga för alla. För dig som vill lyssna mer om Loving Kindness.
  • TARA BRACH -. Så bra så att jag inte kan skriva mer. Du måste lyssna!

VAR SÅ GODA OCH DELA GÄRNA MED DIG OM DINA BÄSTA PODDAR! SKRIV TILL MIG! <3

18 juni, 2018 | 2 KOMMENTARER!
1 2 6